På vandring på Medeltidsväg.... (vecka 20 och 21) 

 "I suset av historiens vingslag hörs en hälsning från våra föregångare, som red eller vandrade här för 8-900 år sedan" - 

- står det att läsa på Vårgårda Hembygdsförenings skylt,  där jag går in på min dagliga promenadsträcka här hemmavid i Vårgårda.  

  Texten på skylten i sin helhet:

  "Den lilla vägbiten mellan stenmurarna från den gamla gästgivargården till Vårgårda skåpslager är en rest av en led från 11-1200-talet från nuvarande Göteborgsområdet till Skara.

Från början säkerligen en ridled, men senare även farbar för större vagnar såsom karosser.  År 1653 for bl. a. den engelske ambassadören Whitelocke denna väg fram med ett 100-tal ryttare och två stora karosser och övernattade i gästgivargården.

I suset av historiens vingslag hörs en hälsning från våra föregångare, som red eller vandrade här för 8-900 år sedan."

  *   *   *

  

  Här börjar - vinkelrätt mot Medeltidsvägen - Anitas väg, kantad av hästhagar och skir grönska nu i vackra maj... Men den här vägen har en annan historia.  Jag känner inte till bakgrunden till namnet i gaturegistret på denna lilla vackra lantliga sträcka på 200 m, men det går förstås att ta reda på...  Vem var/är Anita?

 

  

 Vackra gamla träd -

   - mot en ljusblå himmel - 

   - vaknar och får nytt liv, även de....

     *    *    *

  Nu låter jag kameran berätta om det jag ser och passerar:   

 När jag går förbi hästarna -

  - tänker jag fortfarande på Lina Ekdahls dikt 'Vad är det hästarna?' - som vi, när barnbarnen var små - kunde utantill och brukade deklamera, när vi såg lessna(?) hästar stå still i sina hagar, medan vi bara rusade förbi och vidare... 

 Såhär har jag skrivit sommaren 2001 i min (handskrivna) dagbok:

  "VAD ÄR DET, HÄSTARNA?"  - från programmet "Sommar" i radions P1 -

 Lina Ekdahl  - poet, göteborgare - berättade (med sitt speciella tonfall) ungefär så här i sitt Sommar-program idag:

"En gång kom jag förbi två hästar som stod på ängen.  De såg ledsna ut. 

- Vad är det, hästarna? frågade jag.  Är det höet?  Är det ängen?  Är det vädret?

  - You must sheer you up! sa jag.  Men just då, just i det ögonblicket, måste jag skynda vidare för att uträtta ärenden.  Jag hade viktiga ärenden att uträtta.

Men  hästarna stod kvar på ängen och såg ledsna ut. De hade inga ärenden att uträtta....

   *   *   *

   Denna berättelse  vidareberättade jag för Amanda (barnbarnet), som sedan har upprepat den i sin tur vid alla möjliga tillfällen, då hon börjar med att fråga:  "Vad är det, hästarna..."

Ja, det gjorde vi nästan allesammans, även morfar tog upp det! 

   *    *    *

   *    *    *

 *    *    *

   Tillbaka till vecka 20

   Nej, nu måste jag "vandra vidare" -  måste också till Centrumtorget=Murartorget och fotoutställningen där!  

Vi ses kanske där i nästa inlägg - fast här i bloggen då, för utställningen är ju nu avslutad! /viiu

 -------