Visar inlägg från augusti 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Vad är tegel...?!

 forts. från föregående inlägg 'Found Art' om "tegelstensklumpen"

  Detta här nedan har jag letat fram på det allomfattande nätet  som ju står till buds för oss civiliserade homo sapiens närsom- och varsomhelst, när vi plötsligt undrar över något som vi missat under vårt (kanske långa) liv - såsom t ex jag nu började fundera på vad är tegel egentligen och hur ser teglets historia ut...?   :-\  

Och här finns genast ett svar, som jag också delar med mig till er andra som kanske är/har varit lika okunniga om denna sak!?

   :-$    :-$    :-$     :-$    :-$  

TEGEL ÅLDRAS INTE

Bruket av tegel följer människans bosättningar i spåren. Ett klassiskt exempel på hur människan byggt sina hus med material som man har nära till. I lertäkter vid byn hämtade man leran, som man sedan brände i det egna tegelbruket och använde till att bygga bostadshus, magasin för säden och stall för djuren.

Idag hämtar man fortfarande leran ur marken, så nära tegelbruket som möjligt, men moderna ugnar skapar allt fler tegelsorter och modern logistik gör teglet tillgängligt även för den som inte har eget tegelbruk. Olika tegeltraditioner tar sig över gränserna och inspirerar varandra.

Färg, form och ytstruktur. Teglets uttryck. Kreativitetens redskap. Det är nära släkt med glaset, oljefärgen och marmorn. I färgerna finns den kvardröjande hettan från ugnen, effekterna av förhållandet mellan kalken och järnet. Lusten väcks att använda just den nyansen, just den ytan, i just det förbandet, för att ge uttryck åt en byggnad, en mur, en bro.

Tegel är det inspirerande, det funktionella, ekologiskt hållbara, ekonomiska och estetiskt värdefulla byggnadsmaterialet.

Europas historia är byggd i tegel. Det är ett material som förenar. Sedan år 2001 ingår Haga Tegelbruk i Enköping och Sköldinge Balkfabrik i den österrikiska koncernen Wienerberger AG, som är världens ledande tegelproducent. Det innebär en stark ägare med stora resurser och en känsla för och kunskap om tegel som går nästan tvåhundra år tillbaka i tiden. Ett namn med både historia och en lovande framtid i Europa.

Wienerberger står för såväl tegeltradition som nytänkande och utveckling. I vårt sortiment betyder det att det "hembrända" svenska teglet får sällskap av andra tegelsorter från Wienerbergers tegelbruk i andra europeiska länder.   - Valda delar från webben/viiu


 PS  Och så får jag också veta att  TEGEL ÅLDRAS INTE!  x/     (y)  =-O  :-) 

  ------ x/ Den tanken har jag i alla fall inte tänkt förut!

  

Found Art - från Bohuslän

   KONSTUTSTÄLLNINGARNAS  HÖSTSÄSONG  öppnas nu med all slags utställningar, konstrundor, öppna ateljéer m m, m m -  i städer och byar, vid land och hav.

Jag, som är lättpåverkad, försöker hänga med i utvecklingen och skeendet på mitt sätt och ställer ut här hemma -  närmare bestämt på kanten av köksskänken -

  - ett sommarminne från Västkusten, en fiskebod eller ett båthus... 

eller allra mest - en gammal kyrka  kanske det föreställer.  Något visst är det med den pjäsen i alla fall.  Det känner jag tydligt!

  

   Den pockar på uppmärksamhet  -


  

      -  ur olika vinklar

     

       *    *    *


 

  Det skymmer....

   ... och så blir det:

   "Natt i Bohuslän"  - eller någon annanstans på jorden...

     *    *    *

   Hittade pjäsen, som väl egentligen är en av naturen eller av en slump formad tegelstensklump, på Bua-halvön - på stigen av barrträdsflis, kantad av blåbärsris och ljung.  Den, pjäsen alltså, är inte tung  (- rimmar här bara bra på 'ljung'  :-[  :-) )!

 PS  Genren för denna konstart (alltså exklusive riminslaget!) kallas för  'Found Art'.  - Jämför gärna med  'Ready mades' & Marcel Duchamp som jag kanske återkommer till i något kommande inlägg/viiu

  *     *     *

Tillägg:  Kanske tegelstenspjäsen också påminner om min vigselkyrka (1962) "Klosterkyrkan" i Lund.  Kyrkan är från 1300-talet och uppförd i rött tegel  i gotisk stil - se bilden. 

    Bildresultat för Klosterkyrkan i Lund bilder

   ------- 

  Tillägg nr 2 - några timmar senare idag: 

Nu kom jag på vad det var för en 'melodi' som sjöng/sjunger i den här tegelstensklumpen ;

 tur att tekniken och youtube finns så att jag kan illustrera det för er här i både bild och ton!

  

Mälarökyrka

Det strömmar skön musik från en Mälarökyrka,
en pojke spelar Bach en kväll när inte nån hör på,
och orgeln är hans liv och musiken hans styrka,
han önskar att bli kantor, vill i pappas fotspår gå.

När alla mänskor sover i gård och i stuga,
då klär han upp sig söndagsfin som mången gång förut.
I sommarkvällens stillhet han spelar en fuga,
till sist det bästa som han vet en Beatles tonar ut.

Om kyrkan en gång blir hans, hur härligt ändå 
när poptoner ljuda en församling hör på
hans rena toner klara,
hans trogna lyssnarskara 
som hör det underbara 
kan musik förstå.

De få ackord han kan blir musik i hans kyrka
där pappa spelat upp till bröllop, påsk och till advent,
han drömmer om en kör, om en egen vars styrka
ska få hans toner upp så högt som aldrig förr har hänt.

Då vill han att de kommer från gård och från stuga,
då ska han spela upp för dem på nytt sin kvällskonsert.
Då börjar han med Beatles och slutar med fuga,
och alla ska då tycka båda lika vackra är.

När kyrkan en gång blir hans, hur härligt ändå 
när poptoner ljuda en församling hör på
hans rena toner klara,
hans trogna lyssnarskara 
som hör det underbara 
kan musik förstå.

Då vill han att de kommer från gård och från stuga,
då ska han spela upp för dem på nytt sin kvällskonsert.
Då börjar han med Beatles och slutar med fuga,
och alla ska då tycka båda lika vackra är. 


Text  (& Musik?):  TV-mannen Sven Lindahl 1968

 ----------

Auktionslördag - med action

  - i Konsthallen i Alingsås lördagen den 24 augusti 

     

  

    - här ska det klubbas....  

   

    Publiken på plats -

  

   -  och här gjordes det många FYND!

  *    *    *

   TANKE FÖR DAGEN

  The Capital of Fika = Caféstaden Alingsås  fångade uppmärksamhet bland annat med detta innehållsrika och historiskt skildrande jubileumskonstverksom nu får avsluta min Salong Alingsås-kavalkad  här i bloggen! 

  

   "Länge leve..."   av Berit Åberg decuopage  'sockrad' med många läckra finesser!   Se även i inlägget  2019-08-13  Alingsås en älskad småstadsidyll 

   *     *     *

 PS   TACK till  Greta och Ylva och alla de andra som stått för planerandet och genomförandet av detta uppskattade evenemang i Konsthallen denna 'jubileumssommar'!   @-}--  

 ---------------

 PS 2

Decoupage - eller pappersservett-teknik - är en gammal teknik för dekoration av vardagliga föremål med hjälp av vackra pappersbilder och motiv. Decoupage är känt sedan 1700-talet i Italien. Ordet découper är franska, och betyder helt enkelt att klippa ut.  - Wikipedia/viiu

     

Internationell, fartfylld Cykelhelg i Vårgårda

 - bl a med världseliten samlad för tävling i Women's World Tour

 ... kampen startar här:   

  Laddade till max!!

  *   *   *

 Ut på vägarna bär det på lördag -

 - i regndisigt väder och ur Fågelperspektiv sett...

 Här bildar man 'vinge' i blåst o regn (som rådde den första tävlingsdagen).

   - - - -

  

 På söndagen sken solen och vägbanorna var torra (- och bilfria, förstås!)

  - De bare o åk´!  (som Ingemar Stenmark sa)

 Här satsar N N,,,,,,

  *   *   *

   

 Cyklisternas bana sträcker sig genom det vackra kulturlandskapet.

 *   *   *

 Här kommer klungan - än så länge i samlad trupp...

  *   *   *

 Några vurpor  inträffade förstås, där det var för trångt och för slingrigt och det gick fort i kurvorna.  (Hastigheten var vid något tillfälle uppe i 74 km/tim.!  såg jag på TV-skärmen.  - Genomsnittshastigheten lär ha varit ca 40+ km/tim.)

Även ett par punkor  (punka=punktering; dvs man får hål i cykelslang, luften går ur och däcket blir platt.)   Jag brukar nog inte använda det ordet just, men detta - 'ett par punkor' - råkade alltså under tävlingsloppet en och samma cyklist ut för igår. Om jag uppfattade det rätt: två gånger!   På något av grusvägsavsnitten, som ingick i banan, hände det.

Det här med 'punkor på grusväg' har jag personlig erfarenhet av, det vill jag passa på och berätta om här, 

för det som hände mig, var inte så länge sedan, utan faktiskt i våras, någon gång innan gång- och cykelbanorna i Vårgårda var uppstädade efter vinterns halksandning.  'Sandning' kanske man säger fortfarande, men egentligen är det ju inte sand numera utan stenkross som man sprider ut på vägen.  Jag som är vardagscyklist (f.d. bilist) råkade ut för två punkor i ganska tät följd! - Jodå, det hade varit en vass stenkrossbit som Edvin ('Stampens cykel') hade plockat ut ur däcket - såg den åtminstone den ena av gångerna, när han bytte däck på min olycksdrabbade gamla trogna Crescent-cykel (som jag minns att jag fick, då skinande ny förstås, i 50-årspresent av mina barn, eftersom de tyckte att min dåvarande röda 'var ju så ful' (omodern) . *   *   * 

  

  Här fortsätter racet, som igår innebar ca 3,5 timmars oavbruten körning/sittning på cykeln på en sammanlagd sträcka av 145,3 km! Inne i och runtomkring Vårgårda i det vackra gamla landskapet - flera gånger om.

  *   *   *

  Ibland i medlut, ibland i motlut...

 Här är det  motlut i långsträckt backe.... för sjätte gången!!

  *   *   *

  M å l g å n g e n   n ä r m a r  s i g ...

   En rysare på målsnöret!

 - Cyklisten i grön tröja blir etta, ett ögonblicks verk, då hon som en blixt från himlen gör ett ryck och blir den första över målsnöret!

Vinnaren i år blev alltså italienskan Marta Bastianelli.   

 Den tippade vinnaren Marianne Voss (Nederländerna), som har två segrar i bagaget från denna tävling, kom alltså in som tvåa.  GRATTIS till dem båda - och till alla de andra också förstås, som hade krafter att genomföra en så krävande tävling - i mina ögon ett uthållighetsprov av omätliga/omätbara mått! 

  .........

 Om foton här ovan:  Bilderna som jag visar här i inlägget har jag fångat med klickningar med digitalkameran på TV-skärmen under direktutsändningen.

 Det visades vackra bilder från Vårgårda med omnejd som gick ut i stora vida världen (www-the world wide webb) i nästan 4 timmars direktsändning i SVT1. 

 ------

 TANKE FÖR IDAG

 Det var en innehållsrik CYKELHELG i VÅRGÅRDA -

 - för såväl vanligt folk, inklusive barn,/för vardagscyklister/publik som för ett ..?..tal tävlande i Landsvägscykling  - 'Damernas linjelopp'- ca 145 km som längsta variant.

 Instämmer här till sist med en Facebook-röst:  "Bra levererat, Vårgårda!"

 (y)  ------   

PS  Tacksam för att få korrigeringar och förtydliganden i texten, där jag inte kollat upp.  Skriv då gärna här nere under 'Skriv en kommentar'/v.



Hemvändare - Salong Alingsås

 forts.  från föregående inlägg "Alingsås - en älskad småstadsidyll" 2019-08-13.

  Salong Alingsås, samlingsutställningen i Alingsås konsthall 21/5-24/8 2019  - Avslutar med detta inlägg att plocka in tankar från Utställningskatalogen -  

De tidigare inläggen om samlingsutställningen börjar med inlägget  "Salong Alingsås" invigd (ursprungligen med datum 2019-05-22, men idag - av misstag! - framflyttat hit till dagens datum). Men de följande utdragen efter invigningen (ca ett 20-tal) finns fr o m 2019-05-28 utströsslade under hela sommaren (maj-juni-juli-augusti) bland andra små inlägg och foton om vad som hänt här runtomkring i min sommartid. 

   

  *   *   *

 Tillbaka till rötterna - en biologisk reaktion..? 

I likhet med t ex flyttfåglarna återvänder vi människor gärna - och särskilt i slutet av livet -  tillbaka till våra ursprungliga hem - en biologisk reaktion, likt fåglars och fjärilars...?  

 Våra rötter, som ju är vår identitet, bär vi människor med oss hela livet var vi än vistas - frivilligt eller ofrivilligt.  Utan våra rötter - vad eller vilka vore vi då...?  

Nu ska jag inte leka filosof och försöka reda ut detta - det övergår min filosofiska och analytiska förmåga - men jag ska som exempel på hemvändarfunktion plocka fram ur katalogen några utställare, som i beskrivningar om sina konstverk nämner just detta hemvändarbeteende. Och som just de själva har gjort bl a  i och med att de återvänt till hembygden och deltar i jubileumsutställningen i Alingsås!

  *   *   *

  De två frågorna som alla deltagare i utställningen hade att svara på var alltså

 1. Beskrivning av verket - varför har jag gjort det och vad vill jag berätta:

 2. Lite om mitt förhållande till konst och varför jag skapar:


   Stefan Sjöblom  -  nr 174 i katalogen

 - deltar med  "Trana"  - skulptur av drivved (2019)    

  


   

    Foton från utställningen - 

  - och ur katalogen/viiu 

   *   *   *    

  Såhär svarar Stefan på de två frågorna ovan:

1.  - Jag har gjort en trana som är Västergötlands landskapsfågel. När man flyttar, blir det viktigt med rötter. Denna trana är gjord av en rot från en reglerad sjö i Norrland.  Tranan är en flyttfågel, som gärna återvänder till samma platser där det finns potatis. 

Så är jag en "flyttfågel" som gärna återvänder till potatisstaden Alingsås. 

Såsom tranan är återbrukad av ett stycke drivved, som brukar eldas upp, blir den också en påminnelse om att ta tillvara Alingsås som trästad.   

2.  - Jag har tecknat och målat i hela mitt liv. De senaste åren har jag ägnat mig åt återbrukskonst (up-cykling art).  Naturen är den stora inspirationskällan och drivved från reglerade sjöar i Norrland är mitt favoritmaterial.  Där naturen har formsatt och delvis färgsatt materialet.   

Stefan Sjöblom

  *   *   *

   Hans-Olof Sandqvist - nr 46 i katalogen

 - deltar med oljemålning med titeln "Ljuva brev från Fjällsjön"  (1980)  

  

        Fotograferat (beskuret) ur katalogen/viiu

  Såhär svarar Hans-Olof:på frågorna:

 1. - En längtan till hembygden fick mig att måla den här oljemålningen.     Musik och natur i vacker förening.

 2.  - Det ger mig ro.     Hans-Olof Sandqvist

    *   *   *

  Amrie Hellström  - nr 127 i katalogen

 - deltar med  "Vardagsliv, delar ur"  (2019) - akvarell och tusch på akvarellpapper.

  

    Foto ur katalogen/viiu

  Såhär svarar Amrie:

 1. - Vardagsliv, för många i alla fall, är kollektivtrafiken.  Älskar eller hatar den, så för den oss närmare våra nära och vidare på äventyr.  Stationerna som jag valt att gestalta i detta verk är några av de som allra oftast under de sista åren, kanske t o m  hela livet, för mig hem, bort och tillbaka igen.  Platser där jag sagt hej och hejdå, gråtit, skrattat och helt enkelt kommit fram.  

 2.  - Konst och skapandet har alltid varit en stor del av mitt liv.  Att alltid ha någonting i händerna är den jag är, det spelar ingen roll om det är en pensel, penna eller en virknål, så är magin att skapa något a:et och o:et i mig.    Amrie Hellström

  *    *    *

  MIN TANKE AVSLUTNINGSVIS  - Ska jag avsluta här nu med  Musorgskijs musiksvit 'Tavlor på en utställning'  (vilket känns frestande!) eller bara 'ta det lite piano'... vilket ju skulle passa bra här till Hans-Olofs "Ljuva brev..." (ovan).

  Det är kväll och ... ja, jag väljer det sistnämnda just här och nu.

   

   ------   PS  Musorgskij ... kan jag ju bereda plats åt i ett särskilt inlägg - kanske kan det också bli några glimtar i bloggen från avslutningslördagen med auktion den 24 augusti.... (y) -Tack och hej så länge! Tills vi ses igen!/viiu   

Äldre inlägg