Visar inlägg från mars 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Övervintrare

 Vintern är envis, vill inte släppa taget...  

 Vid lunchdags igår började det snöa lite lätt - precis som SMHI hade utlovat -  och jag som faktiskt hade kommit igång och trivdes riktigt bra därute med trädgårdsrensningen  (att äntligen bryta av fjolårsstrån i rabatterna), var tvungen att ge upp, frös framförallt om händerna, som blev både våta och iskalla.  

Snöflingor fortsatte sedan att singla ned hela dagen. Och idag på morgonen skiner solen på en heltäckande, drygt decimetertjock vit matta av nysnö.   

Egentligen är det ju inget unikt att vintervädret kan fortsätta eller dyka upp även efter vårdagjämningen - ibland långt in i april etc.  ('Aprilsnö'  är ju inte något  nyord i svenskan.)  

Slog på måfå upp en sida i en av mina gamla dagböcker - som låg där inom bekvämt räckhåll - och hamnade på fredagen den 3 april 1998.  Vi var tydligen inne i påskveckan - och jag hade skrivit såhär: "Väderleksrapporten varnar för annalkande snöoväder, som kommer att dra fram över landet - med början från södra Sverige.  På grund av detta inställer jag min påskresa till  osv..." ---- Men detta var alltså påsken 1998 i början av april månad.

 I år har vi påsk lite tidigare och vintervädret tycks - som sagt - inte göra sig någon brådska än att 'tacka för sig' och låta folk flytta ut med sitt sommarboende... Det gäller alltså för oss att ha tålamod, försöka hålla ut med minusgraderna ute.   Men vi människor här har ju våra värmeanläggningsuppvärmda (25 bokstäver!) boningar och tak över huvudet, maten hämtar vi/jag (färdig och varm! från ICA-)butiken, osv.

För den vilda faunan och fåglarna däremot är det tuffare. För dem kan en långvarig snörik vår vara av livsavgörande betydelse, tänker jag.  Var hitta mat - alla tallkottar, frökapslar och sådant är väl nu genomgångna o tömda flera gånger om.  Och maskarna har inte fått liv än (?), flugor o småkryp har inte heller vaknat ännu i kylan. 

Fåglarna ska ju nu börja bilda familj, bygga sina bon...  Vill till att de ska orka - utan mat i magen och utan några torra, varma bo-ställen att kunna hitta! 

 *   *   *

Tavlan nedan kom till någon gång i början på 2000-talet - under en likaså envis och kall vinter - man fick gå 'påpälsad' långt in på våren...

                     "Övervintrare"      - akryl /viiu

Bilden får vara med ännu en gång och representera också läget idag, efter vårdagjämningen i mars 2018.  

PS  Jag har just monterat tillbaka pälskantskapuschongen  (21 bokstäver!) på vardagsjackan - ifall jag skulle överraskas av ännu ett plötsligt snöfall.  (Ska ge mig ut och uträtta ärenden, nämligen.)

------

Promenadrunda i vårvintervädret

  TOG EN PROMENADRUNDA HÄR HEMMAVID -

  i det vackra vårvintervädret igår.

 Marken var fortfarande livlös (?), isig och grå - var fortfarande livlös (

 - himlen däremot solig och oskyldigt blå...

 Vackra scener avlöste varandra -

 - och kameran fick fullt upp att göra....

- Uppåt, framåt, runtomkring...

 Ljudet av kyrkklockan började höras i närheten... en sista hälsning och hyllning till en omtyckt och älskad Vårgårda-son ...

Allt blandas till en stor 'tavla av melankoli'

och Ted Gärdestads vackra melodi och sång började ringa i mina öron, och gör det än -

-  känslan och tanken finns kvar ännu idag, när jag vaknar.

-------

Andra somrar... andra tider

 FORTS.  från föregående inlägg "Här var det sommar"  (=1969)

Men sommaren 1942  - då var det andra tider...

       

  Teckning av Tove Jansson  - Mumintrollet ror åt sin Pappa

 - Men bilden kunde lika gärna föreställa mig och min Farmor, när jag (i 6-7-årsåldern) under krigssomrarna på fyrtiotalet i Estland ibland fick ro åt Farmor, som kunde handskas med fisknäten och förse oss med mat - färsk fisk från Havet. 

 1940-talets krigsår i Estland.   Nästan inga män fanns under krigsåren kvar i sina hem eller i friheten i sina yrken.... Unga män kunde vara mobiliserade och ute på fronten,  kunde vara - som min far - arresterade och förda till ryska arbetsläger för att bygga upp den Stora Sovjetstaten. Min far kom aldrig tillbaka, dog där, liksom ett stort antal andra arresterade-deporterade familjer med barn o gamla.   En del  - gamla som unga män -  gömde sig kanske i skogarna i Estland, organiserade sig hemligt som 'skogsbröder' ('metsavennad'), gjorde sig redo att gå i strid för att befria landet, medan en del hade lyckats fly över Finska viken till Finland - men miste sina liv där på fronten.... (Men den historieutvecklingen var det inte meningen att jag skulle gå närmare in på här! Men det går nästan inte att undvika, när jag kommer in på det förflutna...de tankarna och de minnena finns alltid med mig.)

    o

 Bilderna här ovan skulle alltså lika gärna kunna föreställa mig och min Farmor som lägger nät i kvällningen på fyrtiotalet.

 Farmor står i aktern i den lilla båten och håller upp det torra, prydligt utredda nätet, låter det löpa lugnt från nätstickan, som hon håller högt i högerhanden. Jag sitter i fören och ror, rättar mig noga efter Farmors anvisningar.  - Lite mallig var jag allt - och är det väl fortfarande - för att Farmor hade valt just mig till sin hjälpreda... de andra 'ungarna' fick stanna kvar på bygatan och hoppa sin hage, som vi hade ritat där - med en stor 'himmel' som slutmål, minns jag att det var. Dit gällde det att ta sig hoppandes felfritt - från ruta till ruta!

Näten skulle i sjön före solnedgången.  På morgonen rodde vi ut och vittjade näten (drog upp dem). Fångsten kunde bestå av blandfisk såsom olika sorters flundror, färggranna abborrar med stickiga fenor, någon silverglänsande sik  eller någon liten mört, ibland också småtorsk.  Torskfiske skedde annars egentligen med långrev (tror jag).  Strömming  och skarpsill, som ju är typiska Östersjöfiskar, fångades med stora tunga, men småmaskiga nät, längre ut, i djupare vatten och med större båtar.  Det var karlagöra.  Liksom fiske av  den feta islandssillen - långt borta utefter Islandskusten.

Flundranäten - på estniska "kammeljavôrgud" - eller på äkta nordkustdialekt "kammilavergud" (eller "kammila- ja lestavergud") - ja, dessa nät för olika slags flundror  (rödspätta, sandskädda, skrubbskädda) och för annan blandfisk, de var stormaskiga, mindre och ganska lätta.  Farmors nät var mörkblåa, ganska 'moderna' och köpta i Finland. Tror jag, har ingen att fråga om saken. 

 Hornsimpor - något att leka med... (?)

 I de här stormaskiga näten kunde det då och då hända att någon hornsimpa hade trasslat in sig och fastnat där med sina fyra (?) gula sträva 'horn'.  Stadsbarna, som var på 'badbesök' hos oss, var livrädda för hornsimpor, när de fick se dem. De hade förstås aldrig sett sådana i fiskaffären eller på torget i stan... Hornsimpor var i alla fall inte någon matfisk hos oss kustbor (på den tiden).  Min goa, varma Farmor (och busiga lekkamrat) tyckte att jag gott kunde skrämma stadsbarna lite med såna här 'monster' - för sommaräventyrets skull...  Det fanns ju då på trettio-/fyrtiotalet ännu inte vare sig teve, DVD, instagram, google, youtube eller annat sånt konstgjort liv  att roa sig med. 

  *   *   *    Bildresultat för hornsimpa bild

 - Sommaren 1942 - ja, då var jag ett barn och det stora kriget pågick runtomkring i världen och också i detta mitt hav.  Framtiden var inte skriven ännu. Man hade ju hoppet och tron  att kriget förstås snart skulle vara över och att allt snart skulle bli som vanligt igen... Ingen visste ju då hur det skulle komma att gå med framtiden. 

Inte förrän idag vet vi hur det gick - och kan alltså skriva om hur det blev, eller har blivit - hittills.

------- 

Här var det sommar.....

TANKE o BILD  idag:  

 Med snö o is och minusgrader utomhus, fortsätter 'lådstädningen/-inventeringen/-gallringen' som en syssla inomhus.  Trädgården får vänta lite till, även om självaste sommartiden - enligt almanackan - börjar ju om någon dag...

 *    *    *

   Men här på sextiotalsfotot eller alldeles i början av sjuttiotalet (1969/1970) är det full SOMMAR och SOL - 

   - jag var ung och barnen var små...

       "Jag var ung en gång för längesen - (liksom också Snoddas!)

        och tydligen en bikinibrud med färg ..."   Och glass åt vi!

  *    *    *

    Eftertanke:

 - Nu är jag gammal vorden  (=blivit gammal)

    barn och barnbarn (!) stora äro...  (gammelsvenska)

    Längesen jag/vi åt glass på stranden.

  - Such is life!   Livets gång!

 Anm.  Gammalt och nytt blandar sig... i både ord, bild och tanke

 Och fler och äldre somrar, som lever kvar i minnet, dyker upp, får liv...

  *   *   *

       FORTS. i nästa inlägg 2018-03-20: 

            "Andra somrar... andra tider."

    ------

Kväll vid vintrig Bohuskust

TANKE och BILD  idag:

   Bitande kallt, och än så länge ganska livlöst (ser det ut att vara) därute i havsbandet. 

      

  "Kobbarna i väster står svarta mot himlen där solen gått ner.
   Alla fåglar har gått och lagt sig." - 

 Så berättar Tove Jansson i  sin bok  'Pappan o havet' (1965), som jag håller på och läser nu  - och som jag läst ett par gånger tidigare i livet.

         "Kväll vid vintrig Bohuskust"   - akvarell/viiu 

 PS   Muminfamiljen går ju och lägger sig för att sova när det blir vinter - och sover ända tills våren kommit.

 - De har nog inte vaknat riktigt ännu..... inåt land ligger snödrivorna kvar, fortfarande ganska höga!

-------

  

Äldre inlägg