Visar inlägg från december 2017

Tillbaka till bloggens startsida

På tröskeln till 2018...

Nu sjunger JULEN på sista versen - eller på den sista raden i den sista versen, även om vi kanske fortfarande enligt traditionen sjunger att 'julen varar intill påska...' .  

 Bäst före-datumet för julen är i alla fall nu passerat och  

TANKEN FÖR DAGEN  är ju den, att vi idag står på tröskeln till ett nytt kalenderår, vars dagar ligger framför oss, utlagda som blanka oskrivna blad.

Med vad och hur dessa blad kommer att fyllas vet vi inte ännu - bara ana, gissa, planera, hoppas och önska att vi får ett   

GOTT NYTT ÅR 2018!

--------

JULKORT från mig 2017

På varje JULKORT skriver jag idag min

  TANKE FÖR DAGEN, som är

"May your our days be happy & bright and may all your our Christmases be white".....  'White Christmas' av Irving Berlin med Bing Crosby på 1940-talet 

- från viiu  Julen 2017.

     *********  


Vinter i granskogen

TANKE FÖR DAGEN

      "Om vintern får granarna vida kjolar"  -

- så börjar Kerstin Ekman  sin berättelse om den  lilla hundvalpen, som kom att växa upp ensam i den stora granskogen...

  Berättelsen fortsätter:  "Snön når så högt att den flätar sig in i den nedersta kransen av grenar.  När stormen driver ihop den blir det hålor och bon under granarna. En räv kan söka daglega där undan blåst och lursk.  Orrhönorna ligger under granarnas kjolar men aldrig under samma rot som räven. Han kurar ihop sig därinne och väntar på natten. På månljuset och skaren väntar han."  

 - En härlig liten naturnära berättelse att läsa och tänka till är denna Kerstin Ekmans  bok  "Hunden".

 *    *     *

"Skogsdöden"  -

 - ser jag att jag kallat den här tavlan, när den kom till för ett antal år sedan efter en runda i Kesbergsskogen. - akryl på duk 60x50 /viiu

-------   PS   Ja, skogsdöden  ja... Vart har den tagit vägen?  Vad har det blivit av den??  - Det får jag försöka kolla upp och återkomma till!

Har månen trillat ner, eller...

En 'happening'  i arla morgonstund

Är det månen som har trillat ner och lyser här på bilden upp grannens häck - på bilden som jag knäppte, när jag just hade vaknat och överraskats av det vita vinterlandskapet, som naturen skapat därute under nattimmarna när de flesta av oss låg och sov... 

    ?????

 Eller är det mitt 'fotosignum' (!), som jag skrev om i inlägget 2017-11-26 MORGONHIMLEN med 'snilleblixt'?

Kan inte svara på det.  Har inte lärt mig att hantera den här funktionen i den nya kameran.  Funktionen sköter sig själv - bestämmer tydligen själv när och om den ska vara med eller inte.  På de tre senaste månbilderna i förra inlägget om XL-månen finns signaturklotet/'snilleblixten' inte med.  Kanhända för att inte riskera att bli uppfattad som måne i det sammanhanget... 

Aktuell tankeTekniken är ju så avancerad och intelligent numera.  Ord och uttryck som svarta hål, rumstid, gravitation etc  har jag ju hört och läst om, men förstår trots förklaringarna ändå nästan ingenting av 'läget' .("rumstid" är förresten namnet på lampaffären, som för några år sedan nyetablerade sig här i Vårgårda. Så just det ordet har jag av den anledningen försökt få en någorlunda förståelig förklaring på... )

Jo, som sagt, den funktionen har jag inte koll på, har inte lärt mig den och tänker inte lära mig den heller.  Tänker inte lägga mig i och försöka styra den.  För ibland tycker jag nämligen, att den faktiskt förbättrar bilden åt mig.  Jag ser det som en konstform - en s.k. 'happening'  som sätter fantasin i gång!

 *    *    *

 TANKE FÖR DAGEN

         'Det som sker det sker...  Que sera , sera....'

 PS  Doris Day fick en enorm succé med sången Que serasera...(whatever will be, will be) Musiken skrevs av Jay Livingstone och text av Ray Evans. Sången var med i Hitchcock-filmen "Mannen som visste för mycket" med just Doris Day och James Stewart i huvudrollerna. . 

 -  Det var på femtiotalet - när jag var ung, pluggade spanska och 'Que sera, sera' var mycket populär!

-------

XL-måne och Moonlight serenade....

MÅNRAPPORT från Vårgårdahimlen förra veckoslutet

Gick ut på trappan med lilla kameran i handen och fortsatte därifrån med några försiktiga steg (i innetofflor) på den frostiga plattgången fram till brevlådan för att försöka få fri sikt mot MÅNEN, som enligt upprepad förhandsinformation i 'nyheterna' skulle komma att vara XL (extra stor) runt det där veckoslutet. 

Det var på söndagskvällen, mitt under teve-intervjun med Sara Danius, som jag kom att tänka på det utlovade himlafenomenet. Märkte, med en blick mot fönstret,  att det lyste mellan den stora silvergranens grenar och gick ut i hopp om att på bild fånga något att visa upp här i bloggen, kanske...

Månen lyste faktiskt - som utlovats - med extra starkt ljus där på den nattsvarta himlen.  Ensam. Några andra ljuspunkter/stjärnor syntes inte till  däruppe.  Kanske blev jag bländad av det starka skenet från månen... men på det första fotot här nedan ser det också tomt ut runtomkring det enda klotet som lyser där.  (Inom parentes sagt - det är ju aldrig "månen som lyser" - såsom vi brukar uttrycka oss - utan det är väl Jorden som lyser upp Månen så att vi kan se den från Jorden... Eller något sånt... Märker att jag har inte någon klar bild om hur rymden hänger ihop. Hinner inte googla på det nu!)

                                                          Foton /viiu

De här tre bilderna ovan är de enda jag knäppte riktade mot månhimlen. -  Samtidigt som jag alltså hoppades att fånga något intressant till bloggen, ville jag inte missa för mycket av intervjun "Min sanning" , som pågick i teven därinne.  Så jag lämnade fotograferingen med detta.

Anm.     På den tredje bilden (ovan) är det inte moln man ser, utan någon slags dimslöjor, som svävade över rabatten alldeles framför mig där jag stod vid brevlådan och försökte fånga in månen.  Lite 'intressant' och trolskt inslag kan man ju se det som...

*    *    *    *    *    *     *     *     *     *    *    *    *    

Månskensserenad 

För att ändå få en lite mera traditionell romantisk-poetisk touche på denna min torftiga "månrapport" ,  kan vi här och nu passa på och lyssna på Glenn Millers  månskensserenad och också se på vackra 'rörliga' bilder - där färgskalan ju väl smälter ihop med mina 'Vårgårdanyanser' :

*    *    *

 Ett nytt veckoslut - den 9 december - och Anna har namnsdag.

Det är veckoslut igen - lördag förmiddag och det är SOLEN, som just nu med extra starkt ljus lyser upp decemberlandskapet häromkring. Väderleken är lämplig för lite trädgårdstillsyn!

Ska ringa till tösabiten och gratulera på namnsdagen medan jag väntar på sonen med granleverans - en äkta skogsgran (stl M), som nu i juletid ska stå och lysa upp min något övergivna gamla trädgård.  

PS  Ja, granen är ju - i likhet med månen - inte självlysande, den heller. Utan här tar vi hjälp av människornas uppfinning elektriciteten.  (Den har jag inte heller 'klar bild' av hur den åstadkoms - har inte tid att googla om det heller just nu.)

------- 

Äldre inlägg