Visar inlägg från maj 2015

Tillbaka till bloggens startsida

forts. DAGÖ-sightseeing V

Efter att min vana (eller ovana) trogen ha snickrat o putsat lite till på det foregående avsnittet, följer här nu -   

EN KORT TITT PÅ KASSARI OCH ORJAKU    

(anm. 1/6;  Också det här avsnittet är putsat/kompletterat något - så sent, eller tidigt, som idag på morgonen!
           Nu - på den regniga och blåsiga måndagsförmiddagen - sitter jag och försöker få ihop också 'en titt på Suuremôisa'  - och därefter i en (e
nl. 'Rattagumodellen'!)  lite 'ihopskrynklad' form -  en avslutning på den kanske för långt utdragna DAGÖ-rundan, som jag gav mig in på här...!  

Ja, nu har vi i alla fall rundat den sydligaste spetsen av DAGÖ, 
men eftersom jag inte gjorde några anteckningar under resans gång,
så märker jag nu att jag börjar glömma var vi stannade och var vi såg vad, var vi åt osv.
Så jag sätter in här några foton från kameran och jag tror, att
på dessa bilder är vi på den lilla vackra ön Kassari 

och att vi åt middag här i Orjaku hamn - 


*   *   *

Här i en cafélokal (?) i hamnen var det också aktuellt med förberedelserna för en
KONSTUTSTÄLLNING  av  LIIA ALGVERE

 Fisk- och hembygdstema -
 Här simmar ett par av Liias spättor (flundror) omkring i Östersjöns bräckta vatten - och jag får feeling ...  stannar kvar en stund och bekantar mig med konstnärsparet-värdfolket.

 

Kaffebordet är dukat för vernissagegästerna denna dag -
som också är konstnärsmakens födelsedag - får jag veta!
 ÔNNITLEME!   *   GRATTIS!

Ja head kordaminekut suvise näitusega!/ Lycka till med utställningen under sommaren!

 *   *   *
Utsikt från utställningslokalen mot havet  - 
och man ser, att här har livet börjat vakna i hamnen igen ...!! 

LYCKA TILL med TURISTSÄSONGEN 
i Orjaku!  Kommer gärna tillbaka hit!
------

PS!  Spättorna ovan påminde mig om en akvarell, som jag har åstadkommit - med stor emfas - någon gång i detta sekels början ...

'Östersjöfisk'  har jag döpt akvarellen till  (det är i Östersjön jag har mina rötter - och Östersjön som rinner i mina ådror, kanske?).

 

Ja, så passade jag på och fick vara med här på ett hörn 
med mina egna flundror också!

PS  Den här bilden har också visat upp sig under namnet 

      'Flundra med fänkål' .

-------

forts. DAGÖ-sightseeing IV

*    *    *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *

KUSTOMRÅDEN  UNDER SOVJETTIDEN

Om tider som varit

I föregående avsnitt skrev jag om hur livet i Estland efter andra världskriget var beskuret under den halvsekellånga perioden med Sovjetstyre.

Här vill jag ta upp och ge några exempel på detta när det gäller kustområdena
Det var alltså inte tillåtet för människor att röra sig fritt vid stränderna och inte ha tillgång till båtar, även om man var hemmahörande där sedan generationer tillbaka. Bott där och haft fiske och sjöfart - och i många fall också båtbygge - som yrke. Man hade i generationer seglat och besökt nära och fjärran länder (Kustbefolkningen var berest långt innan bilålderns tidevarv). 

Men båtarna blev nu konfiskerade - omedelbart när landet blev ockuperat - och detta tillstånd fortsatte att gälla även efter att kriget var slut  och det hade blivit
s k fred  i världen.  Men människorna på segrarsidan  blev nu vingklippta, isolerade från väst m m, på andra sidan järnridån.

I det sovjetstyrda Estland bildades nu kolchoser och fiske fick förekomma endast kollektivt under bevakning. Privata hamnar och bryggor försvann - förstördes eller bara förföll.
Så var fallet med vår båtbrygga o hamn hemma på nordkusten.

När det gällde folket där i kustområdena, människor som ju varit vana vid att på sommaren bada i havet osv - hade inte längre tillåtelse att ens ta sig ett dopp på sin egen strand!  

En dagöbo berättar nu för mig om sina minnen från 1970-1980-talet:  
Man visste med tiden när bevakningspatrullen skulle komma och då vågade man kanske riskera att under mellantiderna gå och ta sig ett dopp i havet.  
Det var då populärt bland befolkningen att 'varna'  dem som vågade - med orden 'vaata et sa ei sattu nüüd kordonisse kartulaid koorima..! /akta dig nu så du inte hamnar som potatisskalare på .....?...'.  
 Det var tydligen ett straff som tillämpades vid sådana 'förseelser'.

Ännu ett exempel på absurda beteenden, som gällde vid den tiden för kustbefolkningen, människor som ju ändå bodde och hörde hemma där vid kusten, var att 
människorna hade kommit på att klä sig i stora grå gummibyxor (overaller) och iklädda dessa vågade man då vada ut i vattnet, kanske simma lite.  
När man hörde ljudet av någon helikopter, som närmade sig, böjde man sig - stående i vattnet - ned till en boll så att det från luften såg ut som om det bara var grå stenar i vattnet...
.  Ja, detta är sant!  Jag litar på henne som berättar detta för mig.  Vi skrattar båda två - Både komiskt och tragiskt är det ju! Man vill både skratta och gråta, när man tänker sig den scenen ...

Dagökvinnan berättar också att  människorna brukade skämtsamt prata om 'den stora omtanken och omsorgen om dem från militärens sida'. Att man så omsorgsfullt värnade om folkets trygghet, var på vakt och skyddade folket natt och dag mot angrepp utifrån - fast man ju visste att det i själva verket var så att militären höll koll på befolkningen så att de inte kunde ta sig utanför gränserna...

 *    *    *  
 Nu här i maj 2015 fortsätter vi obehindrat vår färd söderut -
 längs den vackra - fortfarande ganska tomma - kustvägen.
 

*   *   *
Här skymtar vi dock lite master och sånt som hör sjöfarten o sjölivet till

- sånt som alltså var förbjudet under så lång tid för civilbefolkningen, då  sovjetregimen rådde och bestämde

 Här håller man nu på att bygga upp -

en hamn och ett båtmuseum i sin naturliga miljö! 

 - Skönt att se!

*   *   *
I nästa avsnitt av min reseberättelse från Estland
- en kort titt på Kassari  och Orjaku.
-
------

forts DAGÖ-sightseeing III

*     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *

- här fortsätter färden runt Dagö ....

Och här svänger vi in och kör någon kilometer på den  legendariska Grisastigen
-  
på dagömål  Rattagu tee .
... 

- om vars tillkomst guiden berättar för oss ungefär så här:

- Denna stig/väg kom till en gång för länge sedan när en gris rymde från en krog - rymde från att bli slaktad. Grisen sprang in i skogen med krogfolket i stor skara efter sig,  jagandes efter den stackars grisen, som i sin nöd - på sina korta små ben - tog sig fram så gott den kunde, sick-sack runt pölar och tuvor, över stock och sten... 

Ja, så kom vägen till och på denna historiskt-legendariska, slingrande grisastig, tog alltså vi oss nu fram i vår moderna Vårgårdabuss - i maj anno 2015.
Mot nästa stopp, som varSôru,  på Dagös sydligaste strand.

*     *     *

Inte bara fyrtorn . . .

På vägen söderut längs kusten passerar vi ännu ett torn - inte något fyrtorn, men också det ett historiskt torn.   Fast detta med en annan historia och med inte lika många år på nacken som  fyrarna    vi besökt nyss. 

 Ett sovjetiskt vakttorn från 1900-talet . . .

 

Det här tornet är ett numera övergivet sovjetiskt vakttorn.
Under det halvsekellånga sovjetstyret i Estland efter andra världskriget
var strandområden strängt bevakade,  inte öppna att utan särskilt tillstånd besökas av befolkningen.

 - - - Vad de vaktade här  det sa vår reseguide med en stänk av ironi i rösten (själv dagöbo) inte kunna 'räkna ut' eller redogöra för . . .  

De var kanske rädda för ett svenskt anfall, från väster . . .  tänker jag i min tur ironiskt, eller för att försöka vara lite rolig,  för jag känner ju också till  - bl a av egen erfarenhet - hur det egentligen låg till och vad syftet med alla dessa kontrollåtgärder och förbud var i Sovjetstaten - nämligen att med alla medel försöka hindra folk att lämna 'det egna landet' (fängelset).  Därför stod man och vaktade dag och natt. Dag efter dag, år efter år, tills det till sist rasade ihop - av utmattning och syrebrist?

Nu får alltså tornet här på Sôru-stranden stå kvar obemannat - bara som ett historiskt monument över tider som varit - det också....   - - -

 I nästa inlägg ska jag berätta lite mer om dessa 'tider som varit' där på andra sidan Östersjön.  Tider, som idag kan uppfattas både som tragiska och komiska - ja helt osannolika - för dagens unga och 'fria människor' svåra att förstå eller tro på. 
________

SIGHTSEEING PÅ DAGÖ

 HÄR FORTSÄTTER JAG VISA FOTON FRÅN VÅR RUNDTUR 

 PÅ DAGÖ/HIIUMAA

Kôpu tuletorn (fyr).

Kôpu Lighthouse - (Wikipedia)
'One of the oldest lighthouses in the world 
having been in continuous use since 1531.'

Idag är den här fyren inte längre 'one of the oldest' utan faktiskt 'the oldest' etc - de andra gamlingarna ute i världen har 'gett upp' och Kôpu-fyren är nu föremål för extra omsorg p g a  sin viktiga titel eller position. Den uppgiften har jag läst mig till på fyrens hemsida, som finns tillgänglig för alla web-användare.

VårgårdaBussen tar en paus under en klarblå
Dagö-himmel, men med en kylig/frisk vind från havet ...

- och vi fortsätter sedan mot nästa mål

 medan Aili  berättar om det vi sett och om det vi kommer att få se härnäst 

- nämligen ännu en välkänd historisk fyr:

Ristna tuletorn - på udden som sträcker sig längst ut mot väst 

i Östersjön  (på estniska Läänemeri = Västersjön!  Ocn så betyder 'meri'  hav  - så egentligen blir 'Läänemeri'  i exakt översättning till svenska = Västerhavet.

 

Denna fyr står på Ristnas norra udde, förhållandevis nära Kõpu fyr som byggdes på en landshöjning omgiven av kärr och som därför ibland står i dimma. Detta var anledningen till bygget av Ristna fyr. 

Ristna fyr beställdes 1873 från Frankrike och togs i användning år 1874.  Då monterades även en varningsklocka för dimma dit - en klocka som vägde '7 pud.' - läser jag i Wikipedia. (menas det estn. puud?  undrar jag; 1 puud = 1000 kg? Så att dimklockans vikt var 7000 kg?)

 Längst ner i fyren finns en servering. Själva serveringen hade inte öppnat 

ännu vid vårt besök där, men bord o stolar att slå sig ned vid fanns framme

 och passade oss, som  bedömde oss inte ha tillräckligt med krafter att klättra

 de hundra trappstegen upp i tornet - och så ner igen också, förstås

 Man kunde bli snurrig i huvudet av spiralgången - om man inte var det redan 

innan ....   Vi som kunde räkna oss lite till den senare kategorin, övervägde

repnedhalning, som en möjlighet, som vi hade bekantat oss med vid vårt 

besök på biskopsborgen Haapsalu - men dit har jag inte kommit än i den här 

'sightseeingsrapporten'.  Så nu får jag försöka hålla mig på det  här spåret 

som jag gett mig in på . . . och ta mig Dagö runt först!  

 

Ristna har ju även en väderstation (ilmajaam),  som vi känner igen från den svenska sjövädersrapporteringen.

Färden fortsätter härefter från Kôpuhalvön längs kusten rakt söderut mot  Sôru  och Emmaste  och därifrån till den lilla ön Kassari  med huvudorten och hamnen Orjaku som hållpunkter.  Bildsvit i nästa inlägg! 
-------

Se interaktiv karta

Dagö-moln m m

 JAG HAR VARIT UTE OCH REST . . .

 Här nedan ett hastigt ihopkommet 'bild- och ljudpotpurri' - 
 i den spontana ordning det ville upp just här och nu !!!

Moln över Dagö  maj 2015  - den här vackra dramatiska molnbilden tog jag från bussfönstret när vi lämnar Kärdla  på den vackra ön Hiiumaa (Dagö), efter vår sista natt där på vackra hotell Sônajalg (Ormbunke). - Ja ni hör, 'vackert'  är ordet!

 'Ormbunken rister sin ringlande topp, 
  slår upp sina gröna små vingar . . .'  - Ängön liksom här på Dagö!

Ormbunken vid entrén. 

Här på trappan ville jag bli plåtad som minne från 'Ormbunkshotellet'... 

*   *   *
Mr Rein vid ratten ...

Hemåt på stolta vingar . . . med Vårgårdabuss -

- Vingar??!

- Ja-ja,  jag vet, vi  bars av vågorna över havet, förstås, och rullade på hjul  på terra firma -  fast hela tiden burna av symboliska vingar - och nu känner jag plötsligt för att stämma upp här med den gamla Flygarvalsen!!

*     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *    *
PS  Gu´ va´ skönt att jag lyckats komma igång igen och manövrera in lite stoff här i bloggen, dels från mitt eget (nya) bildarkiv och dels också från you tube m m!  

TACK för detta till alla medverkande krafter och högre makter och -

TACK till desamma för att vår RESA blev så lyckad - fast någon/något försökte sätta lite käppar i hjulen på oss på sista biten hem . . . Men detta tyckte vi bara höjde stämningen/äventyrsgraden - när vi på torra land fick lasta om till en säkrare farkost, som kunde 'hålla tätt' (eller nåt sånt...).

-----

PS 2  Det kommer mera!   Resebilder, alltså - har jag tänkt mig . . . men nu måste jag titta till trädgården härhemma igen och annat som förpliktigar...
- ja, jag vet, hon kör med samma visa hela tiden  tänker du som brukar titta in här i bloggen - och det stämmer ju!  'Så är det' - som Rein brukar säga.
______                     

Äldre inlägg