Visar inlägg från april 2014

Tillbaka till bloggens startsida

VÄLKOMMEN, SKÖNA MAJ... 2014

TANKE FÖR DAGEN

 Majsång (Sköna maj, välkommen!)

* 1870 av Johan Ludvig Runeberg

Sköna maj, välkommen
till vår bygd igen!
Sköna maj, välkommen,
våra lekars vän!
Känslans gudaflamma
väcktes vid din ljusning;
jord och skyar stamma
kärlek och förtjusning;
sorgen flyr för våren,
glädje ler ur tåren,
morgonrodnad ur bekymrens moln.

Blomman låg förkolnad
under frost och snö;
höstens bleka vålnad,
gick hon nöjd att dö.
Vintern, härjarns like,
som föröder nejden
och i skövlat rike
tronar efter fejden,
satt med isad glaven
segrande på graven,
dyster själv och mörk och kall som den.

Inga strålar sänktes
på vår morgon ner,
ingen daggtår skänktes
nordens afton mer,
tills, av svaner dragen,
maj med blomsterhatten
göt sitt guld i dagen,
purpurklädde natten,
vinterns spira bräckte
och ur lossat häkte
kallade den väna Flora fram.

Nu ur lundens sköte
och ur blommans knopp
stiga dig till möte
glada offer opp.
Blott ditt lov de susa,
dessa rosenhäckar,
till din ära brusa
våra silverbäckar,
och med tacksam tunga
tusen fåglar sjunga
liksom vi: Välkommen, sköna maj!

*  *  *

*Kopierat i VÅRGÅRDA , Valborgsaftonen 2014.

_______ 


 


 

MÖLARP - VÅRUTFLYKT Del 2

Forts. från föregående inlägg  

Från Rundvandringen på Mölarps ö  lördagen den 26 april

På  'DJUNGELVANDRINGEN'  - 

ja, så benämns vandringsrundan på Mölnarps ö -

kunde man på en INFORMATIONSTAVLA läsa sig till en hel del intressanta uppgifter om både djur- och växtriket i 'djungeln'.

Anm. Man blir förstås lite förvånad när man ser ordet 'djungel' och tycker, att det är en malplacerad benämning på det här ganska öppna och karga landskapet, som alltså till det yttre inte ser ut att ha några likheter alls med en 'riktig'  djungel.  Ingen frodig, ogenomtränglig växtlighet med täta buskage och slingrande lianer och ormar här inte.  

Men det finns alltså en osynlig minivärld, varifrån man tagit hem djungelbenämningen!

Landskapet på Mölnarps ö är ju en mysig typ av hed med betad och slåtterhävdad mark och med inslag av enbuskar, enstaka träd som t ex äldre askar och 'knäckepil'  ('Salix fragalis'  läste jag på en liten skylt fästad på en av stammarna), och så hägg, hassel, rönn och al - för att nämna några av de vanligaste och mest kända sorterna.

Den lilla ön har bildats genom att Viskan ett par hundra meter ovanför kvarnen delar sig i två grenar, omsluter alltså Mölarps ö  och förenar sig efter ett tag igen till ett enda vattendrag.  

Al, liksom pil, är ju sådana träd, som trivs på vattennära områden, och växer alltså här på många ställen längs åkanterna. Alens blad är klibbiga och kallas därför för klibbal.  Och så visste vi kanske, att alen får kottar.  Men att de små, hårda kottarna bildas av vissnade honblommor, hade jag inte koll på, utan får reda på detta, när jag läser informationen på anslagstavlan här på heden.   

Sätter in ett par foton här av en liten torkad alkvist - försedd med både kottar och blad - som jag har sparat här hemma som prydnad, sedan jag plockade med mig den från åkanten i Alingsås för ett par år sedan...

 

*  *  * Här passar jag också på och skriver ett roligt ord på estniska - med tanke på er, som har estniska som modersmål, men som kanske aldrig hört eller själv använt det ordet, som jag t ex bara sett använt just i samband med beskrivning av bladen på 'vanlig al' / 'harilik lepp'.  Formen på bladen beskrivs nämligen som äraspidimunajad  - dvs som uppochnedvända ägg... - En sådan form på alblad går att se på INFORMATIONSTAVLAN här ovan.  --- Jag tycker, förresten, och vill ha sagt här också, att esterna är fenomenala på att vända och vrida och forma och knåda sitt språk till alla möjliga fyndiga ord och uttryck... alltefter behov!  Ibland retar jag mig på det, när jag får se ett nybildat/nyskapat ord, men förlikar mig ganska fort med det, för orden brukar säga/beskriva så mycket (som man plötsligt förstår...).- så just t ex med exemplet här...

 På marken växer mycket skogsbingel  står det också att läsa på informationstavlan. Det visas inte någon bild på växten och jag undrar ju genast hur den kan se ut, eftersom jag inte tycker mig känna igen namnet 'skogsbingel'...  Men det finns en fortsättning att läsa på tavlan om denna växt:  -Det är den växten som finns på våra 100-lappar, bredvid Carl von Linné, står det.

Vi, några stycken, som hade stannat till vid tavlan för att läsa, skyndade oss nu att titta efter i våra plånböcker, om vi hade någon hundrakronorssedel att titta på.  Och det hade vi.  Jodå, där pryds bilden av Blomsterkonungen  med ett par teckningar av en växt, som alltså föreställer denna - här i landskapet tydligen rikligt förekommande, men på andra ställen i Sverige ganska sällsynta - skogsbingel.  

Skogsbingeln  hör uppenbarligen till den tidiga vårfloran, för jag kände igen den på teckningen efter att ha lagt märke till den under vandringen dittills och undrat just vad det kunde vara för en frodigt grönbladig växt, som redan, fläckvis, täckte marken, där vi gick -  för som sagt, den hörde inte till mina gamla växtbekanta. 

*  *  *

Alltså har jag nu lärt mig en hel del nytt - inte bara om alkottar och skogsbingeln/hundralappen, utan även .....

Silvertisteln  (Carlina acaulis)   blev en ny bekantskap för mig denna skimrande dag. Silvertisteln beskrivs som ett kuriöst och kulturhistoriskt intressant inslag i Mölarps ös flora, 'en vacker ört med decimeterstor blomkorg'.  (Själva blombladen lär vara lilafärgade, som det är på de flesta tistelarter.)

Man tror, att växten kommit till Mölarp som frö i början av 1900-talet tillsammans med spannmål (utsädet), som importerats till kvarnen från Sydeuropa, där silvertisteln  egentligen hör hemma - i Alperna och bergstrakterna däromkring.

Det ursprungliga enda exemplaret har alltså förökat sig och nu finns det flera plantor här på Mölarps ö, får vi veta.  På vår vandring hittade vi också på flera ställen rester av fjolårets torra och gulnade silvertistlar här på heden (se bild nedan).

SILVERTISTELN - en invandrare från Alperna... som funnit sig tillrätta på heden i Sjuhäradsbygden i Sverige. 

*  *  *

Skräddare -  inte så snälla och fredliga, som man skulle tro....

I den här 'djungeln' finns inga - eller ska inte finnas... - några farliga rovdjur eller elefanter. Men om man tittar ner i det lugnaste vattnet, någonstans i de steniga åkrökarna, så får man med all säkerhet (det fick jag) syn på en sorts rovdjur  -  insekter som går på vattnet!  'Skräddare' kallas de ju på svenska, lärde man sig redan som barn, och tyckte att de var snälla och ofarliga! 
 Men de är alltså ena riktiga rovdjur, som suger ut andra smådjur med sin långa snabel! 
-
 står det på tavlan.  
Så visst finns det både farliga rovdjur och 'elefanter'  (ja, åtminstone snablar!)  i den här västsvenska djungeln...

*  *  *

Och så finns det farligheter även i växtriket  här!

Storrams  (Polygonatum multiflorum) , som lär växa mycket rikligt  på heden, är en stor blomma, (som inte syntes till ännu, den tar lite mer tid på sig att vakna ur vintersömnen, blommar senare frampå sommaren) kan bli upp till 70 cm hög! Den får blåa bär, som man inte ska äta! Giftiga!  

Också den mycket lika men betydligt mindre släktingen Getrams,  som jag minns från mitt herbarium  från skoltiden, har giftiga bär. Så tänk på det, när ni är ute i den 'vanliga' skogen - stoppa inte några getramsbär i munnen! Det har ju annars blivit populärt att äta nästan allt i bär- och växtväg, som vi hade 'glömt bort' som ätbara...

 På INFORMATIONSTAVLAN ovan syns en teckning av storramsen  och även den blodtörstiga skräddaren  med sina långa smala ben är avbildad där i mitten på tavlan. Men snabeln...syns den?

*  *  * 

TANKE FÖR DAGEN

Nu tror jag inte någon vill veta mer om hedens 'hemligheter' och egenheter - så jag avrundar här och avslutar rundvandringen på Mölarps ö  med att räkna upp ett antal älskliga blommor små, som nu har sin 'blomstertid' framför sig  på denna 'gamla' lilla ö - blommor som t ex  backsippa, brudbröd, krusslilja, backtimjan, gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol...  för att 'måla' lite med Evert Taubes pensel här på slutet!

___________

PS  Gullvivan  var redan nu i full blomning, liksom förstås vitsipporna och svalörten.

PS 2   Och så kommer jag på nu, att jag här alldeles glömt bort att nämna kabbelekan (varsakabi), som ju är först ut av alla på våren efter snösmältningen och lyser redan nu med sina stora blomklasar överallt i 'grodriket', dvs vid vattensamlingar, där också mina små älsklingar och vänner grodorna trivs... 

'Konnalilled'  - det är mycket nostalgi för min del i det ordet, och jag känner ett behov av att återkomma till dem här i bloggen också - nu när våren ännu är frisk och fräsch... 

________

MÖLARP & KRÖKLINGS HAGE - VÅRUTFLYKT

I FÖRRGÅR, LÖRDAGEN DEN 26 APRIL, VAR JAG PÅ EN SKÖÖÖN VÅRUTFLYKT...  

Här nedan kan du få följa med oss en bit på vandringen från den gamla 1500-talskvarnen, över ån till Mölarps ö (och Kröklings hage) - Naturreservat utmed Viskan, en dryg mil från Borås, invid länsväg 42. Området ingår i EU's ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000.

Där samlades vi, ett drygt 30-tal vandringssugna (hundar, barn o vuxna), med en gemensam nämnare i bagaget, nämligen den, att alla vi (troligtvis) hade/har någon rot-tråd från den estländska myllan i våra gener.. Landskapet där vi vandrade, hade också många likheter med det, som jag kände igen från min barndoms hemtrakter i Estland.

Det var nämligen Borås estniska språkgrupp, som var initiativtagare till och arrangör av denna sköna vårutflykt. 

Anm.  En liten korrigering via Facebooken denna eftermiddag  från Aili Salve Siht  (språkgruppens ledare i Borås):  Det var Sverigeesternas förbunds (REL) Boråsavdelning, som var initiativtagaren till denna gemensamma utflyktsdag. 

TACK i alla fall allesammans ni, som var med,  för den goda gemenskapen!  Ingen nämnd, ingen glömd! - I Facebooken/Estlandsgruppens facebook berättas det förstås också om denna vackra, friska, varma och soliga vårlördag i naturens sköte.

*  *  * 

Rundvandringen

började efter en stunds samling först uppe i samlingslokalen i den gamla kvarnen, där guiden gav en kortfattad presentation av  verksamheten i och kring denna historiska plats, som utgår alltså från Mölarps kvarn och gården Mölarp, omnämnd redan i Skara stifts Jordebok av år 1540.

Eftersom jag från samlingslokalen plockade med mig en liten broschyr, där det finns en utförlig skildring av hur Mölarps gård och kvarn kom att bli kyrkans egendom, så kommer jag att här i bloggen återge det stycket från broschyren -  i ett separat inlägg.  Jag tycker, att det är intressant med historiska 'närbilder'  om gamla platser där 'landskapet en gång formades längs inlandsisens färd från nordnordost till syd-sydväst'  och att landskapet  och platsen alltså fortfarande finns tillgängligt för oss nutida människor... --------

Klara, färdiga, gåå..!

...och här går man ... 

 

... och här har man gått på bron över Viskan till ön -

 ...och här pausar man lite och lyssnar på forsarnas brus...  

För picknick får vi lov att slå oss ned först senare (runt grillplatsen) - efter att ha ansträngt oss lite och gjort oss förtjänta av och i behov av både vila, vätsketillförsel och näring - liksom allt annat levande här på jorden...  oj, nu kommer jag att tänka på att jag måste nog gå ut och vattna mina planteringar i nya rabatten..!!  Aldrig får man vara riktigt i fred...för alla plikterna som kallar!

Forts. följer i nästa inlägg!

-------

TRÄDGÅRDSSYMFONI - första satsen ('jag skrev den idag...)

DAGSAKTUELLA BILDER FRÅN TRÄDGÅRDEN i månadsslutet april

Solig söndag går mot kvällen...

* * * 

Körvellandet (nedan) -

- kryddat i år med en del kraftiga gula tulpansolister - frodas som vanligt och kommer, sin vana trogen, att till sommaren ha bildat en meterhög 'skog' därborta i det skuggiga trädgårdshörnet... som snart (till vänster utanför bilden) kommer att kompletteras med rikligt av - ja en hel kör av - vita pingstliljor...  Och sakta börjar då också den gotländska vildmoroten blanda sig in i leken - eller symfonin...  (...´en symfoni, jag skrev den igår´ - enligt Gösta Linderholm - fast jag skrev alltså min idag.) 

 

Rabarberlandet  frodas, det med -

 

- och de stora, tunga blomknopparna finns också redan färdiga bland bladen, såg jag, när jag skördade de första stjälkarna till rabarberpajen.

xxx

 .... fast det här är en 'mahoniaknopp'

     och här sätter jag stopp ...

för idag!

med  följande  

TANKE FÖR DAGEN:

I och med detta har jag nu alltså återupptagit den digitala sysslan - och vågar nog utlova ett nytt inlägg kanske redan i morgon! / Jag håller nämligen jämsides med det här inlägget på och försöker snickra ihop en 'rapport' från lördagens vårutflykt, som jag känner gav bra vibrationer till bloggskrivande, passande just mig...gamla män´schan!

Sedan återstår det att se hur det kommer att bli i fortsättningen, man får ta 'blott en dag ett ögonblick i sänder' och inte lova för mycket - har jag fått lära mig allteftersom!

________ 

PAUS med PÅSKPUSSAR

Har bestämt mig för att ta en VIT VECKA - tror att det heter så - dvs jag har bestämt mig för att (försöka) ta en PAUS från

BLOGG- och FACEBOOK-engagemanget i cirka en veckas tid framåt, räknat från och med i morgon, skärtorsdagen!

Prioriterar under denna tid trädgårdsarbete och andra livsviktiga(re) vardagsgöromål.  Försöker att hålla tankarna koncentrerade kring sådant!

*  *  *

OBS!    Men min e-POST-kommunikation kommer jag att sköta som vanligt,

           -    ja, kanske reducerad till ca 75%,

              mobil-kontakten kommer att fungera som vanligt!

*  *  *

I väntan på nya fräscha inlägg från mig kan du såsom 

               påskig PAUSunderhållning 

lyssna på denna vackra sång, som Påskharen kommit med - ända från andra sidan Planeten, tycker jag att det verkar som:

 Klicka på den vita pilen på bilden för att starta sången! 

  *  *  *   

Att kyssas på påsken är en gammal tradition som fortfarande lever inom den grekisk-ortodoxa kyrkan. I Sverige har man talat om påskpussar och att ge någon en puss i påsk åtminstone sedan 1800-talet.”  - Så skriver Språkrådet om påskpussandet. 

Anm.:  Denna lilla upplysning (ovan) satte jag in, eftersom jag blev osäker om hur pass känt 'påskpussandet' egentligen är idag, då  varken min son eller 18-åriga sondottern säger sig känna igen påskpuss-seden, som jag aktualiserat här!

*  *  *

En påskpuss till någon när och kär

'Vi har alla någon i vår närhet som gjort sig förtjänt av en påskpuss – maka, make, sambo, livskamrat, barn och barnbarn, snäll granne (!) eller hjälpsam bekant.'   hittar jag också på den allvetande webben.

Vill man veta mer, kan man förstås numera digitalt lätt hitta en hel del intressant att läsa om denna - tydligen mycket gamla - tradition!

Jag för min del fastnade för vad en nutida tandläkare i Varbergs-trakten, Calle Hagman,  skrivit i sin blogg:

'Påskpussandet kräver dock att din mun är fräsch och snygg. Så efter påskbordets alla fröjder, en stunds tandborstning är vad du ska ägg-na dig åt!  (Rolig tandläkare!)

-  Vårt motto "En fräsch mun blir oftare kysst" gäller året runt och inte minst i vårens tid. Fixar man till sina tänder och gör dem snygga och rena så ökar chansen för en påskpuss!' avslutar tandläkaren, och passar på att önska alla läsare en glad påsk.' 

                   ... och det gör jag också, säger alltså:                   

                         * * * GLAD PÅSK! * * *

                                           *  *  * 

PS  Jag ska till tandläkaren (inte den i Varberg) den 24 april för att snygga till en tand (längst bak) - men då är ju PÅSKEN tyvärr redan över...ser jag i almanackan!!  Får väl se hur det blir med påskpussandet, då... Man kan ju också sända luftkyssar - ellerslängkyssar  kallas de visst. 

Och så går det ju även att baka påskpussar, såg jag på Google. Och man kan förstås fortfarande idag  också rita, skriva, skicka påskpussar med påskkort, såsom man gjorde förr i tiden - med hjälp av något som heter papper och penna - och göra mycket, mycket annat trevligt påskpyssel  -  om man har leklynnet kvar, vilket jag nog tyvärr inte har.....    just när det gäller påskpyssel, alltså - där tryter fantasin.  

Men jag har ju mitt pyssel  i trädgårdenOch den här bloggen  kan jag inte heller låta bli att  pyssla med - eller pyssla om eller pyssla i...  För just nu har jag fuskat lite och trots mitt löfte att 'ligga lågt med det digitala' en vecka framåt, har jag inte kunnat låta bli att pilla lite med orden här,  bytt ut eller möblerat om här och var i stycket...

Så NEMAS PROBLEMAS med PÅSKEN!

 __________

Äldre inlägg