Visar inlägg från september 2013

Tillbaka till bloggens startsida

'SOMMARSTUGEBYGGE'

'Sommarstugebygge' på gång... 

 Just nu pågår det 'sommarstugebygge'  här på altanen... och jag assisterar lite från köket och svarar på frågor om byggönskemål, som jag kan tänkas ha eller komma på i 'grevens stund, osv. Måste därför koncentrera tankarna kring detta i första hand! (Försöker ännu en gång fortsätta att träna på mindfulness - tänka bara på en sak i taget! Men det är inte lätt! Man glömmer bort att man höll på med det...)

 Igår (26/9) vid lunchdags.  De rara gossarna, byggarna, heter Jakob och Martin, och kan varmt rekommenderas!.

 

 

Idag (27/9) på morgonen, då arbetsdagen, som började kl 07.00 för byggarna, slutade  kl 09.00! 

'Morgonstund har guld i mund.'   

*   *   *

Nu återstår (plast/glas)taket med hängrännor, lite mera arkitektur (som jag inte är helt klar över hur den ska utformas), vitmålning och till sist lite utsmyckning i form av spaljé, bl a.  Sedan blir det vintervila.

Men diverse nyplantering ska hinnas med - dels nu på hösten och dels på våren. (Obs! sommartiden slutar inte förrän den 27 oktober - hoppas snön inte hinner komma och lägga sig över alltsammans innan dess - som den gjorde häromåret!).

 Sedan, nästa utesäsong alltså, kan jag bjuda på lunch eller Afternoon tea i 'sommarstugan' - kanske med skat-tjatter - eller 'finare' fågelsång - som underhållning. Det finns fortfarande gott om träd och gröna buskar utanför, så där finns det liv!  

Golvet lämpar sig för lite dans också!  Och skulle det regna, så gör det inget, då blir det dancing (och singing) in the rain - utan att man blir våt!  Och det var just det, som var tanken med taket!  (Märkligt vad man måste ta till engelskan jämt för att redogöra för en sak...  Men det är väl sånt, som följer med  'globaliseringen'! Tur att man hänger med!!)

__________

 

VÄNINNORNA - Presentation.

Väninnegruppen - Kärt barn har många namn

Av väninnorna har jag här i bloggen redan tidigare nämnt Rut Bellman/Sally , med rötter i Majorna, och Lady Gagga/Gaggan - vet inte var hon har sina rötter, egentligen.

I väninnegruppen ingår också Bitsie/Kullan, med rötter i den småländska myllan  och Prästduvan,  som byggt bo i Vårgårda och blivit bofast här, RosenMalvan/Broddetorparn , med Hornborgarsjön som närmsta vatten, och Tipsi, som egentligen är adjungerad och jag vet inte så mycket om henne. Men att hon numera är utövande konstnär, vet jag ju. 

Och så är det jag Viiu Sofia Estonia Riis. Som namnet anger, made in Estonia/Estland, (Tallinn), öch med rötterna/fötterna kvar i Östersjöns bräckta vatten utanför barndomshemmet på Nordkusten, eller Rieslingen eller helt enkelt Riskan, brukar också gå bra - det kallar Gaggan mig för.  Förresten, namnet Estonia på mig är ganska nytt, fyndigt uppfunnet av en av danskavaljererna i Parken, en som hade berättat någonting om mig för min väninna, när han  - efter att ha dansat en dans med mig - dansade med henne och hade då kallat mig för 'Estonia' .  Jag tycker det låter bra, så jag har behållit det namnet. - 'Elinor'  är också ett namn, som en medsyster (kanske lite illvilligt...) försökt klistra på mig, men eftersom detta namn inte passar mig, tycker jag, så har det inte fastnat. Så det tar jag inte upp i namnlistan.  Däremot har jag gärna fått kallas för 'Risgrynet'  - men detta är nu ett bra tag sedan, och är alltså inte längre aktuellt.

*   *   *

TANKE FÖR DAGEN   'Kärt barn har många namn.'   Gammalt ordspråk. 

Ja, så är det.  Ju 'kärare barn' vi är, desto fler namn får vi!  Smeknamn kallas det.

*  *  *

Anm.  Detta var skrivet som hastigast på fikarasten igår, tänkt som lite 'bukfylla' åt den ständigt hungriga bloggen... Stoppat något i det tomma gapet, så att man kan få lite arbetsro på annat håll! 

Se vidare nästa inlägg - med anledning av 'arbetsro på annat håll'.  Då förstår man bättre vad jag har att göra!!  Och detta är bara en krusning på ytan.

_________

Höst i min trädgård

'Höstkomposition'  - Idag i min trädgård.

HÅLL SPRÅKLÅDAN LEVANDE!

I dagens Alingsås-Tidning skriver Anders Almingefeldt  i PSYKOLOG-SPALTEN om vårt behov av ett levande språk. 

Psykologen konstaterar, att språket - 'den allra finaste gåvan människor emellan' - utarmas, att mer och mer klyschor och ett standardiserat språk används på alla områden, både yrkesmässigt och privat.   (Ja, det är inte svårt att hålla med om det!  viiu)

Färdigtuggat språk...

Att glädjen med att tala och lyssna försvinner, när alltför många använder ett redan färdigtuggat språk.  

Slitna repliker blir tomt och innehållslöst, inget riktigt samtal. Bara ett bollande av välkända ord - och tankar - medan att tala egentligen är ju en gemensam handling.

Citerar här sista stycket i dagens spalt, som är roligt - och uppmuntrande för pratmakare!

- Språket och talet har en förmåga att uppenbara något nytt - inte minst för oss själva. I samtalet med den andre. När man hör sig själv tala, så förstår man sig själv bättre. Och det är särskilt viktigt att lyssna på sig själv, när man inte vet vad man skall säga, då kan man få höra ett och annat. Som blir riktigt intressant. Det är en välsignelse med människor som säger mer än de tänkt, som försäger sig, som säger fel saker, som pratar på helt enkelt. Som håller språklådan levande. Som talar så att man förstår att de själva är lika nyfikna på vad de skall säga som vi som lyssnar är. En applåd för dem! 

*    *     *

TANKE FÖR DAGEN    'Absolut!  Precis!  Man måste kunna leverera, liksom!'  - Brukaren

________

INGA SOLONUMMER LÄNGRE...

RAPPORT FRÅN TENNISHALLEN

Inga solonummer längre, nu är samarbete viktigast!

Mina boll- och racketlekar (=övningar) har övergått till allvar!

Jag har fått en motspelare och nu gäller det att serva, slå lååånga bollar i luften över nätet och springa för livet och möta och slå tillbaka igen!  Försöka ge sken av en riktig tennisspelare! 

Lillasyster har blivit gammal - i alla fall äldst!

Jag tycker inte, att jag har fått överlägsen konkurrens när det gäller spelduktighet, vi - min motspelare och jag - är nog väldigt mycket på samma nivå. Nybörjare båda två. Och det känns ju bra.  Motspelaren är visserligen en bra bit yngre än jag, som numera i alla sammanhang alltid är äldst.  Från början var jag alltid yngst, var lillasyster och annat smått, men nu har det alltså ändrat sig. 

Jag vet inte var alla de andra 'gamlingarna' håller hus - avverkar väl plikttroget höstprogrammets pensionärsträffar (gillar att vara organiserade..). Oftast väldigt intressanta och stimulerande möten, de med. Seniorgympa  har satt igång, vet jag - men i Tennishallen har jag alltså inte träffat på några av mina jämnåriga, hittills.

 Utbudet på aktiviteter är stort och man hinner inte ha koll på och vara med överallt! 

*   *   *

Ja, 'övernätspelet' i Tennishallen känns ju som ett lyft, förstås, men jag känner, att jag kommer att sakna (litegrann) mina ensamma stunder i tennishallen också, då jag kunde bete mig lite hur som helst - prata för mig själv, läxa upp mig inför nästa slag med samma förmaningar hela tiden:  kom ihåg, mera kraft i backhandslaget, följ bollen med blicken, rör på benen etc.  Och ändå glömmer jag det, som jag 'lovat', när bollen kommer mot mig - och vips, så var det återigen för sent att komma ihåg att tänka och reagera rätt..........!

Men ändå, tycker jag, har jag kunnat koncentrera mig bättre vid mina soloövningar.  Har inte behövt känna mig iakttagen av motspelarens kritiska blickar, som kanske nu... Och så har jag kunnat ta vattenpauser och ringa telefonsamtal osv, när jag ville det. 

Viktigt med vattenpauser

Men det är klart, vattenpauser kommer det bli möjlighet till även i fortsättningen. Det ska man helt enkelt ta! Så att man inte får blodtrycksfall och tuppar av!   Konstigt uttryck det här - 'tuppar av'... Tror att jag skriver ett särskilt inlägg om det här...  TUPPAR och TUPPLURAR m m (någonting sådant) - men inte ikväll och inte i morgon heller, för då blir jag upptagen av snickarfolk, som kommer och ska bygga färdigt mitt 'uterum' innan det blir vinter... Idag, den 22 september, är det ju Höstdagjämningen enligt almanackan och då får man väl räkna med att sommaren är avverkad för denna gången. 

Men lika bra att lägga på minnet redan nu, att Sommartiden, när det gäller klockan, slutar först den 27 oktober! 

En gång i veckan för lite... 

Jag har förstås kvar möjligheten att gå till Hallen ensam på udda tider också, som tidigare, om saknaden efter nybörjarmodellen skulle göra sig påmind... Detta är bra att komma ihåg! Och förresten, att spela bara en gång i veckan, känns alldeles för lite. Så då blir det bra med att ha udda utfyllnadstider att tillgå - försöka hålla konditionen och intresset vid liv!*   *   *

TANKE FÖR DAGEN

Inga solonummer alltså längre i Tennishallen!  Men glöm inte att fylla på vätska, dricka vatten! Man springer sig varm ganska fort och svettas. Dusch finns förstås till förfogande. Sedan cyklar man hem torr och ren och uppmjukad och alert = pigg som en mört! 

_______

 

 

 

Äldre inlägg