Visar inlägg från juni 2013

Tillbaka till bloggens startsida

DANSBANDSMUSIKEN...

 

 Anm.   Hårt redigerat (förkortat) den 25/6!

 *******************************************************************************************

-Efter att länge ha fört en undanskymd och många gånger missförstådd tillvaro, kliver dansbandsmusiken fram och sträcker på ryggen med nytt självförtroende. En växande publik upptäcker hur roligt det är att dansa och hur livsbejakande det svänger om riktigt bra dansmusik. Inte minst tack vare SVT:s satsning 'Dansbandskampen'  är genren hetare än kanske någonsin tidigare.

Detta står att läsa i en recension om dansbandsmusiken 2009.  - - - -

´Riktigt  bra dansmusik´ kan jag säga att det inte spelas alltid. Det finns sådant, som man helst skulle stänga av - om det var radion!  Och framförallt vill man inte dansa till någon sådan 'dålig' låt. 

Låtvalet beror på vilket band det är som spelar. Trivseldansprogrammet består av olika orkestrar varje kväll, så resultatet av kvällen beror mycket på vilka låtar som spelats och vem det är som spelat.

*   *   *

Av låtarna, som spelades vid tisdagskvällens dansafton (se föregåede inlägg),  kan jag idag dra mig till minnes och namnge här några gamla välkända.

Den gamla schlagern, som jag har dansat till och minns från femtiotalet

´Det var på Capri vi mötte varandra´.

De fortfarande ofta spelade sextiotalslåtarna

´En sång en gång för längesen´ eller ´Green Grass Of Home´  Hootenany Singers (Curly Putman/Stig Stikkan Andersson, 1967),

´Man ska leva för varandra´  (Bengt Sundström, 1968),

 ´Somethin'  Stupid" , Frank Sinatra-signaturen som Sinatra sjöng in tillsammans med sin dotter Nancy Sinatra i februari 1967 i Hollywood.   I AlingsåsParken i tisdags dansade vi till en enbart instrumental version av låten. En del nynnade förstås med - på engelska eller på svenska, det som låg var och en närmast.  By the way , så var 'Söderberg' (f.d. sångare vid Gbgs Dansinstitut) inte med denna dansafton. Han skulle förstås, sin vana trogen, sjungit med medan han dansade, vilket både min dansväninna och jag funnit angenämt, för han sjunger väldigt fint, den gamle gossen!

Som tur var, var jag inte uppe på dansgolvet när

´Du är min man´  spelades. Det kunde ha blivit lite pinsamt, tänkte jag, eftersom det ju  inte var 'min man''  som jag dansade med!  Annars är ju den låten/melodin väldigt sugande skön att dansa till... 

Denna låt med Björn Ulvéus-text och med Benny Anderssons-musik har nog ingen missat, eftersom den blev en Svensktopshit, som spelades 'överallt'  från och med mitten av 1980-talet. - Det var ju Björn, som stod för texterna i alla de populära låtarna, som Benny gjorde musiken till.  Duktiga och 'goa pojkar' båda två!

Jag vidgar vyerna, lär mig en hel del...

Jag har inte varit särskilt insatt i Svensktops- och schlagerlåtar  under min levnad, men vidgar nu vyerna i och med dansengagemanget - märker, att jag lär mig en hel del allteftersom, när jag nu är tvungen att sätta mig närmare in i det jag tänker skriva om. Tack vare internet kan man i dag lätt ta fram fakta om saker och ting som man inte haft koll på förut!

Fast jag tycker ändå - eller också - att det är mycket roligare att hålla sig till sitt eget inre förråd, skriva  och berätta spontant utifrån det som finns lagrat där och som man 'kan själv'.  Att återge fakta från Google känns alltför opersonligt och faktiskt meningslöst, även om jag tagit uppgifter därifrån till hjälp här ett antal gånger. Och detta har jag gjort för att jag har själv blivit nyfiken på att få veta mer av det som jag börjat skriva om...  Återigen - jag vidgar vyerna och lär mig en hel del!

Nu, medan jag skrivit de här raderna, så har jag inte varit närvarande här riktigt (vilket nog märks!),  utan med tankarna i köket vid diskbänken, där jag har gårdagens disk efter lunchen med några kära lunchgäster att ta hand om!! 

Så då går jag väl till köket nu då och försöker avlasta mig det dåliga samvetet för uppskjutna saker...

PUNKT och SLUT

_______

Premiär på Trivseldansen och Kalle P

 

'Sommar, sommar, sommar,

det är dans i Folkets park...'

I tisdags kväll var det premiär för mig på Trivseldansen i Parken för denna säsong.   :-D

Allt var sig likt, Tisdagens Trivseldans var som det har varit hittills - begåvad , eller välsignad, med vackert väder -  varmt, soligt och vindstilla. I danspubliken återfanns många 'kändisar' från förra sommaren, men där fanns förstås en hel del nytt folk också att bekanta sig med.

Ja, riktigt allt var sig inte likt, som jag skrev här, för jag har t ex ännu tydligare blivit medveten om mina tillkortakommanden på dansområdet. Men jag har samtidigt fått en puff att lära mig något nytt! Ett steg i taget! 

Ordning och reda och glatt humör går i alla fall som en röd tråd genom arrangemanget. Här behövs inga ordningsvakter - alkoholdimmorna (-som jag hört), som vilar över vissa andra danshak, doftar här med sin frånvaro. Det glada humöret är sunt och naturligt... 

Till 'ordningen' hör bl a att man som sista dans före den halvtimmeslånga fikapausen, då även orkestern tar sig en vila, alltid spelar en vals (aftonens enda sådan). Det är förvånansvärt många, som tydligen inte gillar att dansa vals, utan man lämnar danspaviljongen och inrättar sig vid kaffeborden. Också serveringen har då öppnat, vilket är bra så att köerna inte blir för långa, om alla ska gå och ställa sig där samtidigt.

 Det finns också café under tak intill trädgårdsgrupperna. Men en vacker stilla sommarkväll väljer de flesta att sitta ute och 'lyssna på fågelsången' - medan man fikar, skrattar och pratar... Endorfinproduktionen har kommit i gång och tröttheten och stelheten och andra 'laster/krämpor', som man kanske haft med sig, har lättat och man vill prata och skratta och umgås.

Eftersom jag blev uppbjuden till valsen - som jag gärna dansar - så fick jag lära mig att det finns en variant av vals, som kallas för 'Kalle P'.  Folk som är ute mer på danser och danskurser vet säkert alla hur det går till att dansa 'Kalle P', men min allmänbildning räckte inte så långt, så jag fick erkänna, att jag aldrig hade dansat den varianten av vals. Nu var det ju långtifrån alla, som dansade 'Kalle P', utan det gick bra att köra med ursprungsmodellen, vilket också de flesta gjorde. 

Jag föreslog, när jag fick frågan av min aktuelle kavaljer, om jag dansade 'Kalle P', att vi kunde ställa oss efter något par i innerringen (man dansar i separata banor, för att förhindra krockar), att han kunde instruera mig medan vi dansar, och jag kunde också iaktta de framförvarande. Vi försökte ett litet tag, men danskavaljeren var inte så intresserad att hålla på lära upp mig just då och där.   "Det gör man inte i en handvändning", sa han lite uppgivet, och så gick vi tillbaka och tog plats i ytterringen igen.

Dansen, som alltså kallas för 'Kalle P.s vals', påminde mig vid första anblicken om 'Perekonnavalss' , 'familjevalsen' , som man dansar i Estland, och som jag kan sedan 'barnsbena', men som det är länge sedan nu som jag dansade den. I Bad Gastein i maj på min Europarundresa, var jag med och dansade någon variant av 'Kalle P'/Perekonnavalss på en 'österrikisk afton'. Och det gick ju någorlunda...i trängseln på dansgolvet. Det var inte så noga med precisionen.

Så det finns nog många varianter av vals att välja på - från land till land, även i USA, tydligen.  Läste i Google , att det finns en Amerikansk familjevals - 'On the Carousel'  eller 'Karusellvalsen'.

Man kan förresten på webben följa videoinspelningar av alla möjliga danser. Lära sig de rätta stegen. Det har jag inte tänkt på förut!  En härlig inspelning av Kalle P har jag tittat på - kolla får du se!

'Kalle P' - en hel del turer att hålla ordning på

Jag har alltså kollat upp på webben hur 'Kalle P' ska se ut och inser, att det finns en hel del turer att hålla ordning på... den är inte alls lika enkel som vår estniska falmiljevals t ex. Så vi återgick alltså till den gamla vanliga valsvarianten, som i denna kavaljers tappning för mig innebar väldigt många ansträngande snurror i en följd.  Jag protesterade inte. Höll istället extra hårt i kavaljerens (ganska smala - men tydligen starka!) överarmar, så att det kanske gjorde ont(?).  Men vid lugnare partier lättade jag förstås automatiskt på greppet, då jag inte behövde befara att falla omkull... 

 Och observera! att tack vare mina gamla, från 1970-talet (?) sparade skor med lädersulor, går det egentligen att snurra runt hur mycket som helst! Skor med lädersulor finns inte att köpa i dagens skobutiker!! Eller finns det det någonstans..??

I en skobutik förra sommaren frågade jag:

- Har ni  'dansskor' - skor som är lämpliga att dansa med?

   Och fick till svar frågan:

- Du menar skor som hindrar att man halkar, eller?

 Det är ju just det alla skor gör numera, hindrar att man 'halkar'  eller rättare sagt i det här sammanhanget: hindrar att man kan glida på underlaget=golvet.  Sulorna på dagens skor - ja, även på aftonskor/finskor,  är gjorda av någon slags gummimaterial!!

*   *   *

I alla fall så hade min väninna, under tiden som jag dansade vals, dukat fram kaffet för oss båda vid ett av de dryga dussintalet sexmannaborden, där vi blev ett 'lagom' brokigt sällskap för en halvtimmes social samvaro.

Vilka av de "gamla" - som jag skrivit om tidigare - var med igår då

Jo, där var t.ex. Rödbyxan, Lagmansholmaren, Hindåsmannen, Kerstins 'Favoritman' , Ulfen och 'Björn'en - och så min ´Favoritman'!   Några, som inte var med och som skulle ha gjort bilden från förra sommaren komplett, var t ex Orustmannen, 'Sörberg', Vara-killen, Nisse och 'han från Sandared'...

 Så fanns det förstås gamla bekanta även bland kvinnorna, och även om de kan vara intressanta att 'studera', så tänker jag inte ta upp och börja skvallra om dem..!  De flesta är faktiskt som kobror, som hugger till sig ny danspartner så fort de slutfört en dans och släppt den föregående...  Jag har tänkt, att man borde påannonsera 'Nästa herrarnas' - för att sätta de s k damerna på plats lite... Förra sommaren var det en orkester, som i enlighet med den gamla traditionen påannonserade att 'nästa dans, efter den vi ska spela nu, kommer att vara damernas'.   Det fanns ju ingen anledning att meddela detta! 

Så där finns det faktiskt ingen ordning alls, längre! 

 *   *   *

... solen målade sina sista tavlor på västerhimlen

Klockan 22.45 var jag hemma igen. Dansen slutar kl 22.00,  20-30 minuter går åt att ta farväl av sällskapet, önska varandra godnatt, och efter en kvarts bilfärd - medan solen målade sina sista tavlor på västerhimlen - var vi tillbaka i Vårgårda - och sommarnatten var ett faktum - men fortfarande ljus och lätt.   

TANKE FÖR DAGEN   När, var och hur ska jag kunna få lära mig turerna på Kalle P-valsen, t ex!?  Känner behov av att avancera lite på dansgolvet - annars känns det ganska tjatigt...

  Anm.  Att det här inlägget fått lov att dra iväg och bli så här långt (och tradigt) beror på att jag för några dagar sedan uppgraderade mitt bloggkonto. Så nu behöver jag i alla fall inte befara att rosa varningsskylten poppar upp så lätt, när jag ska publicera... / viiu

 

JORDEN RUNT ....

****************************************************************************************

Sätter in här en illustration till min kommentar till 'madlenas' 21/6.

Kommentarerna handlar om Jordenruntresa, som jag tydligen också kan följa via min blogg här hemifrån - och som jordenruntresenärerna (min dotters familj) kan följa ända bortifrån Bangkok , Hongkong, Kota Kinabalu, Singapore, Australien, Nya Zeeland, Honululu, San Fransisco, LA, NY ...  och allt vad det nu kan vara! Kanske avsluta jordenruntresan i Vara...! om man vill vara lite vitsig igen... Och så ör ringen sluten igen, kan man säga.  (Om den lilla staden Vara här i grannskapet till Vårgårda skrev jag i föregående inlägg om!)

 

 *   *   *

TANKE FÖR DAGEN   Nog är det väl så, att 'storebror ser dig'  var på klotet du än befinner dig - i djupaste djunglar eller vid brantaste vattenfall...

Sätter in en illustration till dessa tankeord också!

       'Storebror ser dig'  - viiu (akryl)

  --------

forts. VARA

Fortsättning från föregående inlägg - då utrymmet inte räckte till för hela texten jag skrev!

Här är alltså avslutningen på VARA-rapporten

*   *   *

Jordgubbens Dag -

och den stora hemvändardagen  i Vara den 29 juni, firas varje år sedan 1985 och lockar runt femtusen besökare, står det i turisttidningen.  Jordgubbar, glass, karusellåkning, knallar - livemusik och dans från såväl rikskända som lokala artister, är de traditionella ingredienserna i festdagen.  Lokalt, regionalt och nationellt på en och samma gång!  står det avslutningsvis i artikeln.

PS  'Slättarna'  är ett mycket populärt dansband just härifrån Vara-trakten. Ett dansband, som också jag har dansat till i Parken - och hoppas kunna få göra också denna sommar!

Från havre till jordgubbar - och ett ultrablått stationshus

På 1800-talet var det rikliga havreskördar, som kom orten att leva upp och blomstra. Havreexporterna  var anledningen till att Vara fick sin järnväg, 1867.  Järnvägen Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga drogs då genom Vara.

Idag är det jordgubbsodlingen  som är det största kännemärket för Vara, tror jag... förutom nu också förstås den nya "turistmagneten" The Blue Orange - det ultrablå stationshuset!

--------

VARA ELLER INTE VARA...

Här kom jag på en vitsig rubrik som går i stil med det som här följer.

*  *  *

Det var inte meningen alls att jag skulle sitta här i bloggverkstaden igen, redan idag, och skriva nytt inlägg, även om det skulle behövas, för kön på ämnen, som vill bli skrivna är lång. Men det här inlägget har dykt upp och fräckt gått förbi köordningen. Bjuder ut sig likt gratisreklam. Och sånt blir lättskrivet. Så man tackar och tar emot inspirationen!.

Man ska ju också 'smida medan järnet är varmt' - har vi lärt oss av våra förfäder - så jag passar på och skriver ned några rader om småstaden Vara, som ligger här på Älvsborgsslätten. Varaslätta kan det också heta.

- Varför just Vara..?!  undrar någon nu.

'Vara eller inte Vara'  svarar jag lite kryptiskt och tror att jag är 'käck'...

Jo, det som utlöste det här skrivandet, är att det i Vara kommuns turisttidning för sommaren 2013 - som damp ned i brevlådan häromdagen -  över en helsida text och bilder står en rubrik med färggranna versaler:

                                 TA VARA PÅ DITT BESÖK!

En fyndig rubrik! Tänkte jag beundrande.  Jag har gjort ett experiment med att byta ut VARA mot VÅRGÅRDA, men resultatet blir inte lika bra, inte lika dubbelfyndigt. Pröva själv, får ni se!   - - -

En titt på Vara

När jag nu i tidningen rekommenderas att ta en titt på Vara, så kan jag ju göra det så att eventuella bloggläsare också kan vara med och få en liten glimt av det som erbjuds.  Biträda med att hjälpa till att sprida reklamen för den lilla staden - eller egentligen centralorten i Vara kommun - som man passerar som resenär på E20, men inte som tågresenär mellan Stockholm och Göteborg.  Genom Vårgårda, däremot - kan jag passa på och skryta med här - åker man på både E20 och Västra stambanan, där tåghållplatsen i Vårgårda är återupprättad, stationshuset nyrenoverat och utrustat med butik, TV och servering . Tågresenärerna behöver inte stå ute i regn och blåst och frysa i väntan på tåget.  Även en hylla med bibliotekets utgallringsböcker finns där att botanisera bland och inhandla för 3 kr per styck, om något skulle falla i smaken!  (Den spännande boken om Karl XII - som jag skrivit om här i bloggen i ett tidigare inlägg - har jag inhandlat här.)

Men tillbaka till Vara igen! Jag återger alltså här lite av innehållet i turistreklamen genom att skriva av dels det som står att läsa om det iögonfallande knallblå konstverket i stan och dels om Vara konserthus. 

The Blue Orange - konstverket Vara stationshus

"Byggnaden är blå från taknock till grund. Med de fem mångfärgade skulpturerna på taket och en skulptur strax bredvid, utgör stationshuset ett expressivt utropstecken mitt på Varaslätten. Bakom verket står konstnären Katharina Grosse, verksam i Berlin med uppdrag i många länder. --- Men vad ska det föreställa?  Är det bara en installation, en komposition i form och färg?  Eller finns det en mening eller ett budskap?  Vad är det för något som landar i Vara?  Kanske är det så enkelt att du måste låta fantasin flöda och finna ett eget svar.  I alla fall visar konstverket att det oväntade kan ske och att ett hus eller miljö eller en verklighet inte måste se ut på ett förutbestämt sätt."

'Vansinne och turistmagnet'...

Ja, jag ska nog åka och ta mig en titt på denna underliga skapelse, som jag hittills bara sett på bild!  Idén om konstverket har varit kontroversiell. Under planerings- och utförandeperioden har man t ex i VästNytt fått höra åsikter både för och emot, åsikter där både ord som vansinne och turistmagnet ingått.

Vara konserthus

"I lilla Vara ligger idag ett av Sveriges största konserthus, kanske inte till det yttre, men väl til innehållet. Varje vår och höst presenteras ett program med ambitionen att spegla hela världens kulturliv.  Här blandas både spets och bredd. Huset är andrascen för Göteborgs Symfoniker, 'en av Europas mest formidabla orkerstrar'  (The Guardian).

Hit hör också ensemblen Bohuslän Big Band. Som Artist in recidence syns - och hörs! - Art of Spectra, Erik Gadd, Magnus Lindgren, Prima Vera, Räfven Och Teatro Bao samt Simon Ljungman.  Även om konserterna ligger nere över sommaren, håller biljettförsäljningen öppet. Ta chansen och planera din konserthöst redan i sommar." 

Det där låter väl spännande och lockande! 

En extra krydda

De första åren efter tillkomsten av konserthuset i Vara (med invigning hösten 2003), var jag flitig besökare där.  Under den tiden var Neeme Järvi  chefsdirigent för Göteborgs Symfoniker, som gav konserter också i Vara.  Där träffade jag en gång personligen den kände dirigenten, hälsade på honom efter konserten och vi fick ett samtal på vårt gemensamma modersmål estniska, vilket för mig innebar en extra krydda på konsertkvällen!  Har ett foto på det också, men sätter inte in det här, för jag är inte till min fördel på bilden!

*   *   *

forts.  i  nästa inlägg s.d.

-------

Äldre inlägg