Visar inlägg från januari 2013

Tillbaka till bloggens startsida

BRA ATT VETA...

******************************************************************************************

Läser en insändare i AT, "Inga regler på trottoar".

"En som kollat med polisen"  skriver att uppgifter, som någon tidigre insändare skrivit om höger och vänster stämmer inte, utan

så här ska det vara:

-  På kombinerad gång- och cykelväg går man på vänster sida;

-  På en ren gångväg och trottoar finns inga regler.

*    *     *

Bra regel det där att man ska gå på vänster sida, så riskerar man inte att bli påkörd bakifrån av en cyklist, som ljudlöst hunnit i fatt dig!

Jag brukar plinga lätt med ringklockan, när jag närmar mig några, som går framför mig på gångbanan. De kanske är upptagna av ivrigt samtal, pratar i mobilen, har musikproppar i öronen och går lite hur som helst, hör inte att någon cykel närmar sig bakifrån.  Då är det lätt hänt att det blir en smäll i samma ögonblick man passerar!

*    *     *

TANKE FÖR DAGEN

Försök att hålla dig på den rätta vägen!  - djupt tänkt av mig själv! / viiu

_____________

LÅT BALLONGERNA FLYGA...

*********************************************************************************************

Städar och gallrar i mina gömmor och urklippssamlingar.  Försöker kasta sådant som jag tror att jag ändå inte kommer att återfinna, om jag någon gång i något sammanhang skulle komma att tänka på, att jag hade ju sparat det någonstans...

Nåja, en hel del blir bortgallrat i alla fall denna beslutsamma eftermiddag.

Men ett litet utdrag ur Cordelia Edvardsons lilla KOLUMN i SvD den 15 december 2011, som jag sparat av någon anledning, skriver jag av här i bloggen, innan jag kastar resten.

"Någonstans vet vi i alla fall, att det inom oss finns en tomhet, en varmluftsballong, som behöver fyllas för att kunna lyfta. Och lyfta vill vi ju, bli tagna i anspråk och själva fylla någon annans, något annats behov av mål och mening - åtminstone ibland. Men att uppnå dessa mål behövs en god portion ödmjukhet. Vi måste våga släppa taget om det inte absolut nödvändiga och låta ballongerna flyga!"

*    *    *

De där sista orden ...och låta ballongerna flyga!  blir jag kolossalt inspirerad och upplyft av denna januariregniga tisdagsstorstädningseftermiddag!

Kände att jag fick ett lyft och gick och satte mig ned här vid datorn och bloggade lite...    Alltid nå´t!  Fick feeling, bara.

viiu

   

"ROLIGT OCH SORGLIGT"

 forts. från föregående inlägg FEST FÖR GALLERIVÄRDARNA G33

"Whyred" 

På tal om Sven X:et Erixson vill jag återberätta här en historia om honom, som jag hört hans dotterson Roland Hjort berätta en gång. En rolig historia, tycker jag!  En händelse som blev upphovet till varumärket Whyred - som Roland Hjort är en av grundarna och ägarna till och är även dess chefsdesigner.

Det är säkert många, som hört den historien förut och känner förstås till varumärket Whyred och kanske har kläder med denna etikett i sin garderob.

Så här var det:

När X:et i en engelskspråkig intervju fick frågan

- What´s your favourite colour?  svarade han 

- Red! 

- Why red?

X:et, lika snabbt (och kanske lite nonchalant och buttert, föreställer jag mig):

- Blue, then!

"Whyred" - tänkte dottersonen Roland - vore ett bra varumärkesnamn!

Roland Hjort har sina rötter i Alingsås från sin fars sida.  Alingsås är också min barndomsstad (från 9-årsåldern och tio år framåt), där gick jag några år i folkskolan  och var då skolkamrat med Folke Hjort, som alltså blev Rolands far. Folke Hjort var född samma datum som jag, fast ett år tidigare.  Folke gick således i sjätte klass (en pojkklass), när jag gick i femte (blandad pojk- och flickklass). Våra klassrum låg mitt emot varandra i korridoren, på andra våning i det dåvarande Norra skolan, som senare tydligen kom att heta Afzeliiskolan, vilket jag haft svårt att ta till mig, alltsedan jag efter ett kvarts sekel återvände dit. Jag kallar den fortfarande för Norra skolan, som ingen nu levande förstår vad jag menar... (-Var låg den, frågar de... -Var ligger den, frågar jag...)

Idag är denna skola ombyggd till flotta lägenheter - undrar vem som nu bor i mitt gamla klassrum. Det kunde ha varit jag själv, om jag hade sökt lägenhet där. Kanske legat i min motorsäng just där min skolbänk stod...  Jag tror det hade känts kusligt!!.   Skolhuset är tillbyggt med en tredje våning på taket.  Jag har inte varit inne i skolhuset i dess nya utformning. Men jag har varit inne i en trerumslägenhet i en av de mindre byggnaderna där på vår gamla skolgård - nämligen i det lilla trähuset, där skolsköterskan och skoltandläkaren hade sina mottagningar (tror jag!).  Innergården mellan stora skolhuset, f.d. gymnastiksalen (också den ombyggd till bostadshus)  och skolsköterskans/-tandläkarens är numera en trivsam uteplats med konstverk "och allt" för hyresgästernas trevnad och behov.

Men tillbaka till det jag egentligen skulle berätta om, nämligen Folke Hjort, som blev (film-)skådespelare och alltså  gifte sig med X:ets dotter, skådespelaren Irma Ericson, och fick sonen Roland, som blev grundare/ägare/designer i företaget med det av morfar X:et skapade namnet Whyred.

Sorgligt meddelande...

Folke Hjort omkom under en sportdykning i Lysekil (i juli 1977, då 43 år gammal). Det var ett sorgligt meddelande!  Han var en snäll o go´ kille, som jag minns honom från skolan. Klädd i en stickad tröja, mörkbrun med allmogemönster i vitt och rött (en bård av stora "stjärnor" eller "snöflingor" över bröstet och små stjärnor/snöflingor strödda över hela tröjan...). På huvudet hade han "alltid" en röd toppluva med liten tofs vippande, när han (stående) trampade på sin cykel.  Det var mode bland killarna att cykla stående på den tiden (på 40-talet). Var det, det??  Så ser jag dem i minnet i alla fall...  Och det där med kläderna - att man minns sina skolkamrater med en viss klädsel "hela tiden", beror säkert på det, att man på den tiden -  de första åren efter andra världskrigets slut - faktiskt gick hela terminer med ett och samma plagg... Man hade inte mer åt gången.  Man hade en tröja, en jacka eller kappa under hela terminen.  Toppluvor av den typ som jag minns att Folke hade, hade de flesta pojkar då.

forts.flyttad 2/2 till separat inlägg ....skolmössor!  

* * *

TANKE FÖR DAGEN   "Roligt och Sorgligt!"   

Med dessa ord sammanfattade Jörn Donner (80) det som varit hans liv, när han var gäst hos Skavlan igår kväll.  Han visade förresten, att han (idag) kunde både skratta och gråta -åt sig själv... Det tycker jag gjorde honom - sympatisk!  Och mänsklig.

Bra tanke och slutord för oss alla!   

* * * 

Titlarna  på dessa båda bilder, i krita och akryl, har jag inspirerats till av

intervjun med X:et!    Även om den första,"Why red?",  är mera orange än röd..  försök och glöm det

 "Why red?"

 

    "Blue, then!" 

FEST FÖR GALLERIVÄRDARNA G33

*****************************************************************************************

I onsdags kväll höll VÅRGÅRDA KONSTFÖRENING den årliga FESTEN FÖR MEDLEMMAR, SOM TJÄNSTGJORT SOM GALLERIVÄRDAR under det senaste året.

Vi var sammanlagt drygt 30 personer, övervägande kvinnor- som vanligt i kulturella sammahang - samlade i de vackra, från golv till tak fräscht vitmålade lokalerna på "vårt" trivsamma G33. Med bekvämt centralt läge mitt på huvudgatan i Vårgårda.  Vi äälllskar! dessa lokaler och gör våra gallerivärdpass i enbart positiv anda - och viss njutning, kan man säga.  Det är nämligen en dos ljusterapi vi får vid varje "tjänstgöring", förutom konstimpulser och kontakt med besökare - från när och fjärran..! 

Förklaring till namnet "G33":    Galleri,  Kungsgatan 33, Vårgårda. 

Lite mer om själva festen

Det vackert arrangerade buffébordet stod färdigdukat i ett av de tre rummen, när gästerna anlände. Rader av värmeljus tindrade i fönstren. Småborden med vita dukar, levande ljus och blommor fyllde rummet intill.

Förtäringen pågick under öronbedövande kackel och skratt från de sex borden, med plats för sex personer runt varje bord.  Det var lagom "samverkansgrupper" vid varje bord, alltså.

När det hade blivit dags för kaffet - ja, vid påtåren - så tändes taklamporna och "det varde ljus".  Ordföranden ställde sig nu upp för att gå igenom praktiska saker, nödvändig information, som värdarna har att känna till för att kunna utföra sina galleriuppdrag.

Vårprogrammet

Avslutningsvis blev det presentation av Vårprogrammet 2013.

Utställningarna startar med vernissage lördagen den 2 februari.  Programmet, öppettider m m  finns att läsa på www.vargardakonstforening.se  så jag drar det inte här. 

Under varje utställningsperiod (=en utställning per månad) hålls ett Konstcafé under kvällstid, där den aktuella konstnären berättar om sina verk och sitt skapande, osv.  Till Konstcafé-kvällen är alla välkomna, inte endast medlemmar! 

Årslotteriet och Vårutflykten intresserar

Förutom Utställarlistan, förstås,  är det två punkter i Vårprogrammet, som brukar intressera mest, nämligen Årsmötet med det årliga Konstlotteriet och Vårutflykten.

Förra året gick utflyktsresan i sydlig riktning - med Halmstad som huvudmål, med bl a konst av Halmstadgruppen, grundad 1929 av bröderna Erik och Axel Olson och deras kusin Waldemar Lorentzon samt Sven Jonson, Esaias Thorén  och Stellan Mörner

Mjellby Konstmuseum, som är Halmstadgruppens museum i Halmstad, visas också verk av många andra välkända konstnärer,  bl a  

Sven X:et Erixson - för att nämna ett av de mest kända.  Allt om Halmstadgruppen och museet m m kan ju läsas enkelt på webben numera, så jag ordar inte mer om detta här.  

På hemvägen gjorde vi ett stopp i Varberg på Varbergs Stadshotell , där vi fick bese det senaste i inredningskonst och inredningsdesign  -  i den sprillans nya 66-rumstillbyggnaden till hotellet. 

Årets Konstresa 

Denna vår går konstresan norrut - till Karlstad med "Sandgrund Lars Lerin Konsthall"  som huvudmål.  Och det ser vi nu framemot - det är alltid roligt att komma ut och åka buss mot intressanta mål. Resan gör vi - liksom förra året - tillsammans med konstföreningsmedlemmar och deras konstintresserade vänner i grannstaden Alingsås.   Om detta får jag återkomma till när det är dags... 

Viiu Riis  -  medlem 129/2012

__________

... men läs nu gärna i nästa inlägg en rolig historia om X:et och Whyred, m.m.  -  "SORGLIGT OCH ROLIGT" .

-------

 

 

 

   

 

 

MOTORSÄNG MED FJÄRRKONTROLL och TILLÄGG 22/1

*******************************************************************************************

TANKAR  FÖR DAGEN 

Skaffa dig vad din kropp behöver såsom mat, kläder, bostad m.m. i den omfattning som det är lämpligt för din själ.   - Epiktetos   

  Idag, hade jag tänkt, att jag ska prata om sängar.  Varje människa behöver ju en säng och har väl också en sådan, d v s om man inte är en s.k. uteliggare  - och det begriper jag inte hur de stackare som är det, kan klara sig utan...men dessa sorgligheter ska vi inte prata om just här idag, så jag ska tala om här utan omsvep, att jag har skaffat mig -

- en motorsäng med fjärrkontroll  (så står det på följesedeln).  Ja, jag ska inte ut och köra på motorvägen med den, och GPS-en, om ifall någon som läser det här, mot förmodan trodde det!  Nej, motorsäng kallas den för att man ändrar läge, höjer och sänker huvud- eller fotändan med hjälp av en motor, som är fastmonterad, osynlig, under sängen. Man ligger i sängen och trycker bara på repektive knappar på fjärrkontrollen och motorn under sängen gör jobbet, ljudlöst. 

För en sängläsare som jag, är detta en perfekt anordning Och skulle man t ex ha ont i ryggen - tillfälligt eller permanent - och svårt att sätta sig upp i sängen, så är en sådan säng ett gott hjälpmedel

 Jag vet vad jag talar om.  Jag har vid några tillfällen haft akut ont i ryggen, ryggskott el. dyl. Och musarm har jag också haft. Då har det inte varit lätt att sätta sig upp i sängen, t ex. 

Lyxsäng på sjukhuset

 I dessa situationer har jag kommit att tänka på en säng, som jag låg i några dygn, när jag för ett par år sedan låg på sjukhus. Det råkade bli så, att ett enkelrum med den komfortablaste sängen på avdelningen just hade blivit ledigt, när jag kom in.  Det var som att ta in på ett lyxhotell. Sängen rullades - efter mitt önskemål - fram till det stora fönstret.

För natten drog jag undan gardinerna och upp med persiennen och där kunde jag - på tredje eller fjärde våningen - i mörkret, med hörlurar i öronen, lyssnandes på P2 med direktsänd konsert från Berwaldhallen -  betrakta natthimlen med Orion och alla de där andra välbekanta stjärnbilderna och stjärnorna, fasta eller rörliga, en del av dem fulla med resenärer på väg till eller från Stockholm, till Göteborg och vidare till fjärran länder... Jag, stöttad i önskat läge i den manövrerbara elsängen, som teaterpublik på första parkett, njutande av det storslagna Himlaspelet...  

 Förutom att reglera lutningen på huvud- och fotändan kunde man i denna sjukhussäng också höja mittendelen, som till en dromedarpuckel, och hänga benen i knävecken över den. Det gav en underbar känsla, en avlastning för korsryggen och hela kroppen.  Det kändes som att ha kommit till himmelriket, jag också..!

Man borde skaffa sig en sådan...

Denna säng har jag kommit att tänka på när jag haft lite skavanker här eller där - tänkt att man borde ha en sådan hemma också...

För får man ha hälsan och leva länge, blir man ju så småningom gammal. Det kommer man inte ifrån!  Ålderdomen är en naturlig del av livet. Och med ålderdomen följer naturliga förändringar i kroppen. Man blir svagare och får krämpor och försämrad rörelseförmåga och det ena med det andra - det vet man, har sett (om inte annat så på TV) eller hört talas om.

 

'Som man bäddar, får man ligga'

Vad är då klokare än att ha lite framförhållning, skaffa sig hjälpmedel, som kan komma till god hjälp, en dag när man verkligen behöver sådant! - Och denna tanke har jag alltså nu förverkligat!

*******************************************************************************

 Som stjärnor små, på himlen blå, de blinka till varann ********* se vidare Evert Taubes lyrik.       

..........................................................................................................................................

TILLÄGG 22/1

Du som eventuellt läste detta inlägg redan igår, ser, att här har sedan dess ändringar gjorts på flera ställen i texten.  Ja, helt enligt min vana - jag har berättat om "mitt obotliga redigerande" i ett tidigare inlägg...     

Igår (21/1) skedde publiceringen av det här inlägget återigen av en miss!  Hade, medan jag såg på "Fråga Doktorn" på TV,  skrivit på detta som Utkast (="kladd"), inte bestämt mig för, om det överhuvudtaget skulle ut..! ---- Nu undrar jag: Är det "Ödet", som bråkar med mig..??  När jag senare såg vad som hänt, brydde jag mig inte - lät det stå kvar!

Men jag har nu varit inne - lågt räknat - ett par gånger och snickrat på texten (förstås), kryddat extra med lite stjärnor, himlaresenärer och dromedarpucklar, för annars tenderar mina inlägg att bli för sakliga och till självantändning torra!  

 

(Obs! Jag får skriva synpunkter på det jag skriver själv, för det skrivs inga kommentarer av dem som tydligen ändå klickar in sig här, enligt det automatiska räkneverket att bedöma...men jag vet ju hur det är - alla har sitt att göra och man hinner inte bry sig om allt, som man råkar klicka på, se eller höra!). 

På återmötande, om inte förr så den 2 februari

PS  Konstföreningen ska denna vecka ha Gallerivärdarnas fest på G33, kanske att jag skriver en liten rapport om detta, innan månaden är slut!   viiu 

________

Äldre inlägg