'Sånt är livet' - jag måste skriva några rader...

 ... jo, jag måste - trots skrivpausen - ändå skriva några rader här i min blogg, för

  -  idag vaknade jag till morgonnyheten 

att  sångerskan Anita Lindblom  (f. 1937) har lämnat detta jordelivet. 

 Men hennes vackra och varma röst finns kvar för oss att lyssna på - för oss från hennes generation, som själva minns hennes schlagertid, men även för de yngre generationerna...

 Efter nyheten stiger jag upp och går genast och sätter mig vid laptopen för att i youtube leta upp och lyssna på inspelningar som man pratade om i radion, bl a  (d)en på franska, som jag inte kände till - och hittar inte heller nu... fast den ska finnas på youtube.

Men såhär kan man ju minnas den folkkära sångerskan & artisten:

 

  - och såhär i en youtube-video, där hon är med och både berättar själv och sjunger:

   *    *    *

  TANKE FÖR DAGEN   

 -  Jag lägger en blomma här från min septemberträdgård  -

      

                                                      Foto/viiu  - september 2020

-  och minns henne också med en

     "Ädelros"  ur min hand...    (akvarell o tuschsnöre)

   

       ------  

   PS   'Balladen om den blå baskern' (1966)  tar jag med här också:   

       

    *     *     *

 - och  'I Basker Blå' (2019) med FN-veteranerna med  Gunnar GP Persson som solist vokalist får avsluta inlägget här idag::

      

   -------

PAUSMUSIK II i valstakt...

  forts. från föregående inlägg

   Här har vi nu lämnat den internationellt kända estniskfödde tonsättaren Arvo Pärt  (f. 1935) och jag väljer att fortsätta pausmusiken med andra välkända Estlands-toner, medan vi ändå är inne på estniskt område!

 Här följer en knippe variationer på en 1930-tals(?)schlager att frossa i.  En låt i valstakt, som väl alla - mer eller mindre ester - känner till, har sjungit och/eller dansat till... 

 Låten heter på estniska "Läänemere lained" = 'Östersjöns vågor'.  

 Anm. Kärt barn har många namn! 

 Östersjön heter på estniska egentligen ordagrant översatt Västersjön Västerhavet, vilket är logiskt, eftersom detta innanhav ju ligger väster om Estland.  Från Sverige sett ligger havet österut och heter således Östersjön på svenska, vilket ju också är logiskt.  (Men det där med sjön och havet  går jag inte in på här - jag är ju på skrivsparlåga!)

engelska har man frigjort sig från väderstrecken och gett detta innanhav namnet The Baltic Sea, som ju omges av nio länder -  länder delvis med helt olika språk: Danmark, Tyskland, Polen, Litauen, Lettland, Estland, Ryssland, Finland och Sverige.  

  *     *     *

 Börjar här video-'kavalkaden' med den äldsta/ursprungliga typen av framförande av denna sång:

 

  'Läänemere lained'  är alltså estniska och 

  betyder 'Östersjöns vågor'. 

  Här Haapsal-killen med sång och ackompanjemang av dragspel...

  *    *    *

  Här ett inslag på tyska - och då sjunger man ju om "Ostsee"

 *     *     *

Här lite nya grepp - 

som lockar tydligen upp folk för en svängom  på dansgolvet...

  *    *    *

 De här sjömännen gör ännu mer skönsång av den gamla trad.melodin:

  *    *    *

 Här lite mer tempo - men matchar kanske just inte så bra med vågorna som rullar in i solnedgången... (viden)

  *    *    *

Här med  Ivo Linna, som jag väljer att ta med här också eftersom han är en känd sextiotalssångare -

och takten lockar väl upp till att ta en ordentlig gammaldags valssväng -

  - när solen går upp eller ner - vid havet.
 --------

PAUSMUSIK...

  Det blir PAUSMUSIK istället för skriverier i bloggen de närmaste veckorna, medan jag ordnar med annat!  

 

      *      *      *

   Här några olika versioner av Arvo Pärts  'speglar'...


     *     *     *

  Här får kompositören, Maestron, själv också plats 

 -------

På 'hälsopromenad' i Nolhaga-oasen

  forts. från föregående inlägg - 'Jag har vart överallt...'

  Utanför sjukhusentrén står den sju meter höga ljusskulpturen "Cellula" av konstnären  Aleksandra Stratimirovic  "ett monument till urcellen"

    .

- byggt av hopfogade femkantiga former, alla försedda med olikstora glödlampor, som skiftar färg i en (meditativ) ljuskomposition  x/-"En berättelse om livet" - enligt konstnären. 

 Konstverket består egentligen av tre separata delar - två sju meter höga skulpturer, den ena (solgula) på mitt dagsfärska foto här ovan och den andra (som är blodröd) finns i foajén, plus en väggrelief innanför entrén ****** x/  

****** PS Jag har faktiskt haft möjlighet att betrakta detta (mycket långsamma) ljusspel, då jag (2018/2019?) var inlagd något dygn på en avdelning, där jag från mitt rumsfönster kunde följa ljusväxlingen, men jag visste då inget om detta då nyuppsatta konstverk.  Minns bara att jag noterade, att det såg ut som att det pågick färgskiftningar i konstruktionen... Tänkte kanske, att det var störningar i min hjärna efter att föregående morgon vid osynlig blixthalka, handlöst (med morgontidningen i handen) fallit på rygg hemma vid brevlådan, slagit i skallen/bakhuvudet i asfalten, fått ambulanstransport till akuten, där det konstaterades hjärnskakning.  Fick stanna kvar för 'bevakning' det närmaste dygnet.   Och kan alltså idag konstatera, att jag som bonus fick se nyskapad konst - på riktigt nära håll -  och berätta om det här idag.***** 

  *    *    * 

Tillbaka till nutiden (september 2020):

Från huvudentrén vid Alingsås lasaretbörjar alltså min 'hälsopromenad' till Nolhagaparken - och en liten rundvandring (av nostalgiskäl) där i min gamla hemtrakt Sörhaga, som jag brukar passa på och göra, när jag besöker sjukhuset.

Jag fortsätter nu härifrån min väg - fortsätter samtidigt att knäppa bilder - på mitt opretentiösa vis, bara som ett stöd åt minnet... kanske blir det några rader i bloggen också - och någon bild som illustration därtill vore ju bra att ha då, tänker jag förstås (som alltid).  Tänker så av erfarenhet, för bloggen gapar ju där hungrig hela tiden efter något mer - likt fågelungar i boet  och som jag, likt fågelmamman, måste hålla på och mata. (Ett frivilligt måste.)

  PS - förresten: Mina snälla & omtänksamma barn/barnbarn tycker att jag borde skaffa mig en bättre kamera för att ta bättre bilder, men jag själv är inte så angelägen om detta, eftersträvar inte just den kvalitén. 

Som tur för mig, så har inom foto-/filmvärlden det lite dimmiga och suddiga på sistone varit en trend hos filmare.  Man skapar nutid och dåtid med att skifta tydlighet i bilden - 'fokusdjup' handlar det visst om, har jag fått veta, när jag tagit upp saken med yrkesfotofolk.  Som exempel nämnde jag bl a  den just då aktuella nyinspelade TV-serien "Vår tid är nu". 

 Jag känner inte till om trenden har vänt och något annat kanske gäller idag,  hösten 2020.....men jag kör vidare med min 'AI' - robotkamera (=kameran rättar sig visst automatiskt in på rätt skärpa - efter rådande ljusförhållanden som 'mulet', 'soligt', 'natt' osv. Det är vad jag trott/tror i alla fall...  Det kan förresten bli fina överraskningar, när man inte har tillräckliga kunskaper om det man håller på med!  

 *    *    * Nej, nu måste jag samla mig (skärpa mig) för att komma fram till det jag skulle komma fram till och skriva om!

Här rullar jag nu 'på löpande band' och 'i befintligt skick' ut det som finns i kameran från den senaste parkpromenaden ...

  Här går jag från Sävevägen ut på bron över Säveån, som ligger blank och stilla -

 

 - denna vackra vindstilla sensommardag -

 

-  då även båtarna längs åkanten ligger där på sina båtplatser, alldeles stilla som på foto...  

  Och härifrån ser jag nu rakt där framme (bakom orienteringstavlan) den grå Labyrinten, omgiven av mycket grönt -

 

  - men jag ska inte gå närmare in på den idag, bara ta en närbild av stenen med etiketten här i framkanten - 

  *    *    *

 Jag viker istället av åt vänster och går mot näckrosdammen, som också den ligger där alldeles tyst och lugn idag - 

 - med blänk av solljus, som faller ner genom grenverket.

  Vattenfallet är avstängt -

  - och näckrosbladen ligger blickstilla på dammytan, påminnande om Monet-tavlor...

 Oj, men här dyker nu en andfamilj upp alldeles framför fötterna på mig, där jag står vid dammkanten med kameran i handen -

  - men simfåglarna ser ut att inte bry sig om mig, verkar vara mer intresserade av vad som finns att hitta i vattnet än att titta på mig, som står där med kameran - de är väl vana vid att bli fotograferade och observerade av nyfikna människor...

  En av föräldrarna (eller båda två) slår ut ett par ljudliga slag med vingarna och 'säger' något till de unga (?) -

 - men detta är bara ett par ögonblicks verk och jag hinner inte fånga händelsen på bild...

    Sedan dyker de efter mat, bryr sig inte om mig...

  ... och jag fortsätter på min tänkta vandringsväg mot Poetens plats.

  - Som sagt, inget vattenfall idag, ser jag, vattenfall som jag fotograferat och visat (längesen) i tidigare inlägg - med bänk och allt - och också rimmat ihop några matchande rader till ... minns jag. ******

  *    *    *

 Och här skymtar nu mellan träden där framme Poetens plats med "Resenären" (eller som jag felaktigt kallar/kallat för "Vandraren") - målet för min 'utflykt' just denna gång.

  *    *    *

  Men här stoppar jag 'redovisningen' - gör ett break på skrivandet  några dagar.

 I nästa inlägg har jag nog hunnit fram till själva  Poetens plats -

 - där jag bl a får veta att poesistafetten  startar igen nu i slutet av september.

   Mer om detta och om annat, som inte fick plats här, kommer jag (nog) att skriva i nästa inlägg.  (y) 

 ------ 

 PS ****** DIKTEN = de rimmade raderna - med inspiration från denna plats - lyder såhär  (med viss ändring av det gamla originalet):

                     Det finns en bänk

                     invid en damm

                     med näckrosblad

                     och vattenfall  -

                     dit kan jag gå och sätta mig

                     dit kan jag gå och sakna dig.

  --------       


'Jag har vart överallt - serru'

  

     *   *   *

 Klicka nedan på den första videon MIX  (50+) 

 så kan du vara med på en ordentlig rundtur i omgivningarna...


 Men "Vart överallt..." -

- det stämmer tyvärr dåligt i mitt fall, eftersom jag det senaste halvåret hållit mig mest hemmavid, rört mig som mest inom en radie på bara ett par hundra meter hemifrån. Inga enbart nöjes- eller längre upptäcktsresor, bara det nödvändiga - och det börjar bli urtråkigt med radio/teve/laptop/böcker/tidningar/korsord....  Är utled på mitt eget sällskap!  Men barn och barnbarn, som kommer och hälsar på, tillför - tack och lov - nödvändigt uppfriskande syre i tillvaron!

   September-oktober fina utflyktsmånader...

 Om läget har förbättrats/normaliserats - säg ungefär om en månad... och om benen m m då fortfarande bär, så bör ju september-oktober ännu kunna erbjuda fina ljusa utflyktsdagar - innan det riktiga vintermörkret tagit plats.

Det är bara att ta för sig, "man ska inte gamla till sig!" - som 107-åriga Dagny lär oss.

 *    *    *

    Hälsans stig   

Nej, som sagt, jag har inte 'vart överallt'  och kan tyvärr inte stämma in alls i det som det sjungs ut här i videon, men jag har passat på att vid sjukhusärenden, som jag haft och som dominerat den här sommaren, så har jag åtminstone passat på och tagit en (hälso)promenad till Nolhagaparken - oasen bara på cirka fem minuters promenad från lasarettsentrén!

Väl över den för mig välbekanta bron från fyrtiotalets 'hemmagata' Sävevägen möts man numera av en orienteringstavla med översikt över området som visar aktiviteter, vägar och stigar m m i parken runt Slottet.

  *    *    *

 TANKE IDAG

   I nästa inlägg vill jag återkomma hit till detta område - med foton från den egna kameran.  (y) 

-------

Äldre inlägg